Idag har Arga Mamman haft ett "il"... Jag har gått omkring och känt mig småförbannad från det jag slog upp mina ögon där vid 05:30 snåret och det har nästan lyckats hålla i sig hela dagen... ;) Inte illa pinkat. Men det finns ju inte något ont som inte för något gott med sig har jag hört och gissa om jag har varit effektiv idag. Efter att ha hotat fyra-åringen med den svarta sopsäcken (det är så psyko-mamman gör mellan varven då hon inte orkar plocka polly-grejor och barbie-tjafs från golvet)så skred jag faktiskt till verket. Jag var tom så pass sansad att jag varnade sju-åringen innan brytet kom och sa "om mamma måste se en endaste liten legobit här inne i köket idag så kommer jag att bli jättearg. Mamma känner sig sur i hela kroppen och vill INTE plocka mer leksaker nu..." Sedan tog jag min svarta sopsäck och bad fyra-åringen att klä på sig och gå ut med sin pappa så att jag fick genomföra operation utrotning i lugn och ro, och se det fick jag! Utan minsta gnäll till och med. (Ingen vågade väl antar jag...)
Sedan hann jag med att rensa i alla barnens garderober, ni vet ta undan de urvuxna storlekarna (för mig tycks alltid barnen växa ur sina kläder över en natt....?) Kolla alla skor som väller ut ur garderoben trots att de inte har använts de senaste åren osv osv En FANTASTISK känsla måste jag säga. Synd att mina il inträffar så sällan att det blir ett helt dagsverke att rensa undan bara...
Har avslutat dagen med att se en film som jag fick med i någon liten tant-tidning som jag köpte häromveckan "The Upside of Anger" med bl a Kevin Costner & Keri Russell i rollerna. Ett passande tema att avsluta dagen med kan tyckas. Om inte annat fick man chansen att kura ihop sig med maken en liten stund och det var ju halva nöjet!
Att påsklovet går mot sitt slut känns mer som en befrielse än ett hot måste jag medge. Två-åringen tittade på mig med stora ögon imorse, iklädd endast gummistövlar, blöja och mössa, och undrade om hon kunde få fara på dagis idag... Höjden av misslyckande - eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, men då är jag också en psyko-mamma! Vi kanske ska ändra våra bloggnamn till det: Psykomamma 1 och 2? Har ofta plockat fram Den Stora Svarta Sopsäcken. Konstigt nog brukar de inte sakna grejerna jag plockar undan. Vad tyder det på? För mycket grejer.
Lääängtar efter ett riktigt PMS-il så att jag får nåt gjort. Har mååånga garderober som skulle behöva rensas, men de är väl tyvärr kvar i morgon också.
Arga mamman, kanske kunde du och din man komma hit, ni kan ju se på ishotellet samtidigt, även om det kanske börjar vara rasrisk där snart. Jag tänkte att du håller en "att använda ilskan till att rensa" kurs med mig medan din man kan hålla "så krusar man sin kvinna" kurs med maken. Äh, vad fanken, ni kan få ta över hela alltet om ni vill. Kom bara hit och var hos oss och lev vårt liv och så tar jag och maken in på hotell några dagar.
Så när vi kommer hem är det tio leksaker var i barnens rum, de har drillats i konsten att servera iskallt vitt vin och tappa upp bad och låsa dörren till mamma. (Istället för att som idag låsa upp dörren med skruvmejsel och öpnna och fråga mamma var är min legobionicle som jag hade igår?)
Snälla! Jag kan t o m betala flygbiljetterna om ni bara tackar ja!!!
Superdupernanny arga mamma!
Härligt att läsa om fler psychon... törs nog inte ens sätta på pränt de hot jag uttalat över sonen när han inte gjort som jag velat... ;)
Skönt att känna sig normal i det här gänget *gapskrattar*
Kramar
Persiljan: Nu har du nog fått något om bakfoten! Psyko-mammor är INTE lämpliga förebilder... *skrattar* Gratis flyg?? Du måste vara desperat...? Ha ha!!
Kram!
Dubbelörnen: Ja hot kommer man långt med - eller? Lite tragiskt dock när man hör dialogen mellan fyra-åringen och två-åringen och inser att barn verkligen tar efter ALLT man säger. Ingen vidare förebild där inte... :(
Aha, jag fattar, sopsäcken den svarta var för leksakerna, inte ungarna... okej, jag är nog mer psyko än du i alla fall.
Go girl. Städa dig ur energin. Då gör den ju i alla fall nytta, eller hur.
Skicka en kommentar