Låååång bloggpaus!

Nu var det minsann en evighet sedan jag hälsade på i bloggvärlden. Har kanske inte haft behovet. Har kanske inte ens haft lust. På våren är det så mycket annat som pockar på och nu när sommaren gjort entré känns det nästan som att jag helt glömt bort att jag någonsin bloggat...!?

Livet leker rätt så bra just nu faktiskt. Jag mest bara ÄR med min familj för närvarande och det passar mig riktigt bra känner jag. Lite frustrerande mellan varven, det är ju liksom inte så där rosa skimrande som man skulle kunna tro att vara ledig hela dagarna... Men jag antar att det är en del av lärdomen också. Jag försöker att njuta så gott jag kan av alla dessa dagar som rusar förbi i alla fall - jag hoppas att ni gör det också!

Glad Påsk...

Oron har kommit tillbaka. Inte över maskar eller hårlöss och risken att betraktas som en spetälsk... Det kändes i jämförelse löjligt att beklaga sig över, när vännens tillstånd har försämrats igen. Hennes ögon hade inte gnistan igår. Det gjorde mig rädd. Jätterädd.

Packar väskorna inför påskfirandet med en klump i magen. Måtte allt gå vägen. Ska frossa i tid med mina närmaste under den kommande ledigheten. Livet kan inte vänta var det någon som sa. Så sant, men så svårt att komma ihåg mitt i allt...

Glad Påsk till er alla...

Månadens hyresvärd..?

Förra veckan blev en vecka då jag faktiskt glömde bort att vara tacksam över att jag är frisk och allt det där... För en sekund kunde jag inte alls tänka rationellt eller logiskt utan förvandlades till en fullkomligt hysterisk varelse... Inte nog med att jag hade mens och fler finnar än en hormonstinn femtonåring, nej dessutom blossade ett gigantiskt herpes munsår upp som ett brev på posten. Det är märkligt vad ett munsår kan få en att känna sig som en pestsmitta. Man tycker att varenda människa ryggar tillbaka när de pratar med en och så snart man ler spricker det upp och bildar nya små variga sårskorpor... Underbart.

Inte nog med detta ska ni tro. Nej i slutet av veckan kunde jag dessutom konstatera att jag blir månadens hyresvärd här i kommunen. Med både löss i håret och springmask SAMTIDIGT så måste det ju innebära att jag är en väldans populär tjej...? Ni kan säkert ana vilken panik som utbröt i Arga Mammans familj. Förutom en blödande och sönderkammad hårbotten så har dock den här erfarenheten också bidragit till ett hysteriskt välstädat hem. Jag kan dessutom konstatera att det är längesedan jag och bästa maken skrattade så gott tillsammans. Det finns inget ont som inte för något gott med sig - visst är det så man säger?

Hoppet har kommit åter!

En lång lång väntan när en kropp vill ge upp - men en själ vill fortsätta kämpa. Vi känner alla en stor ödmjukhet inför livets bräcklighet och en tacksamhet för dagen idag. Du är en sann fighter!

Reviderad önskan

Ångrar mig. Nu önskar jag bara att en person i min närhet skall överleva. Allt annat blev plötsligt helt oviktigt.

Önskelista

Äntligen ledighet... Önskar mig klarblå himmel och gnistrande snö. Varm choklad i skidbacken och äppelröda kinder. En rasslande skidlift som ger mig ett behagligt lugn. Manchesterrandiga pister och en kvällsbrasa i mörkret. Skidtrötta barn som somnar snabbt om kvällen. En glas rött med bästa maken och en god bok vid sängkanten... Önskelistan komplett!

Orkeslös

Arga barn. En trött mamma. Högar av disk. Högar av tvätt. Dammråttor som ligger och morrar i hörnen. Ingen ork. Tror att jag lägger mig i soffan och glor på något meningslöst TV-program istället. I morgon är en annan dag.

Release me...

Totalkaos just nu. Men inom mig gror ett litet frö. Ett frö av längtan efter frihet. Tänk vilken makalös möjlighet jag har givit mig själv. En möjlighet till något nytt. Att tänka bara på mig. Att få känna mig fri.

Var tvungen att gå ut och samla tankarna en stund i kväll. Februarikylan bet mig i kinden och ögonfransarna pryddes av isblandade mascaraklumpar, men det var ljuvligt... Kände ett pirr i kroppen som det var länge sedan jag kände. Kan faktiskt förnimma precis när det var när jag tänker efter... En vacker sensommardag då jag sitter i bilen på väg hem från jobbet. Solen gassar och himlen är så där blå som bara en svensk himmel kan vara... Jag minns att jag vrider upp volymen på RIX FM och glädjen känns som ett rus genom hela kroppen. I magen ligger bebis nr 2 och jag är fri... Ska vara ledig i nära två år och har jobbat min sista dag - och jag känner mig genuint lycklig.

Lite av den känslan kom till mig ikväll. En stjärnklar februarikväll. En mångubbe som följde mig längs vägen. Snökristaller som glittrar i månljuset - ett glitter som liksom smittar av sig och jag blir tvungen att le där jag går... Känner mig förväntansfull... Nu är det upp till mig själv att skapa fler feel-good minnen som jag kan plocka fram ett år när jag är tillbaka innanför ramen. När tankarna krymper och livet blir lika uppblåst & tomt som en sufflé...

Har aldrig gillat sufflé när jag tänker efter... Tycker mycket bättre om smågodis. Gäller bara att se godbitarna när de ligger där framför en. Ibland väl dolda av alla uppblåsta måsten. Men snart är jag fri. Vilken oändlig möjlighet! Ska plocka påsen full i år - och tänk jag gillar både salta & sura...

Löften

Nytt År. Nya löften. I år har jag lovat mig själv att våga mer. Vara lite wild & crazy helt enkelt! Har också lovat mig själv minst 10 kg - upp eller ner kan jag däremot inte garantera... Det där med vikten som löfte börjar för övrigt att vara lika självklart som julskinkan på julbordet. Tänk att det skall vara så himla svårt. Att ta hand om sig själv och vårda det man fått. Ska göra ett tappert försök i alla fall. Det är ett löfte!

Gott Nytt År!

Ett nytt år har tagit sina första stapplande steg. Känns alltid lite renande och uppfriskande för min del. Den där sorgsenheten som alltid kommer över mig på juldagen är som bortblåst vid tolvslaget. Då är det dags att blicka framåt. Frisk luft fyller mina lungor och jag känner mig full av tillförsikt.

I år känns allt det där extra påtagligt. Mycket av min lediga tid har,(som ni vet), ägnats åt vånda. Vånda över beslut som måste fattas. Stanna eller gå. Kasta sig ut i ovisshet eller vara kvar innanför de trygga ramarna? Tänk att det kan vara så svårt. Har gjort listor med för- och nackdelar. Har försökt lyssna till mitt hjärta. Har försökt lyssna till mitt sunda förnuft.

Nu har jag bestämt mig. Jag struntar i finanskriser & lågkonjunkturer. Jag skall lyssna till mitt hjärta och påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Tänk så spännande! Ett nytt oskrivet blad - och det är jag som väljer innehåll! "Gott nytt år" får visst en särskild klang denna gång...