fredag 13 april 2007

Tiden är inte evig

Ännu en dag i mitt liv går mot sitt slut. Jag har sagt det förut, men vad gör jag av alla mina dagar? Just nu rusar alla dagar, veckor och månader förbi i en jämngrå sörja känns det som. Vissa sticker ut mer än andra, men jag önskar så innerligt att jag var bättre på att ta tillvara på varje dag... Att hitta saker att skratta och gråta åt - varje dag...

Tiden är inte evig - och ändå tillåter jag mig att stressa upp mig över saker som ska "levereras" på jobbet, över människor som egentligen stjäl min energi och som jag borde välja bort i min vardag, över banala saker som att vi alltid har stökigt hemma och att mina barn inte alltid är de praktbarn jag vill att de ska vara... Ibland borde man ju bara försöka att leva livet en timme i taget - kanske skulle det kännas som om man tog tillbaka kontrollen över sin tid då? Att hitta glädjen i det lilla, att ge sig hän åt barnen och inte fokusera så förbannat på att allt ska vara på ett visst sätt...


"Nej - låt de lärde prata -
lägg dig ner
där rosor dofta och där solen ler.
Vårt liv är kort -
och endast ett är säkert:
att vissna blommor
aldrig blomma mer."

Omar Khayyam

12 kommentarer:

Anonym sa...

Du är en klok kvinna du!

Stina sa...

Kram till dig. Stina

Anonym sa...

Instämmer. Man skall nog bara vara lite mer människa liksom bara vara.
Dikten är vacker här får du en liknande tillbaka det är Alf Henrikssons text.
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer
trevlig helg på dig

Anonym sa...

Trevlig Helg på dig med Filifjonkan!

Anonym sa...

Känner igen dina tankar eftersom de ofta är lika mina...barnen mina börjar bli stora och behöver inte sin mamma lika mycket...
Vad ska jag då använda min tid här på jorden till?

Anonym sa...

Just det, så om solen skiner idag finns det kaffe åt dig på min altan. Och om solen inte skiner så får du åxå kaffe - fast inne.

Anonym sa...

Gäller inbjudan hela kompaniet..?

Anonym sa...

Och vart tog kaffekokerskan vägen då??

Anonym sa...

Är jag också bjuden?

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Liv sa...

Ja det bara rullar på lixom. Det är skitsvårt att ta till vara det bra och inte låta det dåliga överväldiga en. Det jag har märkt att det blir bättre med medveten träning av det, hur tråkigt det än låter. Att tvinga sig själv att njuta mer - paradoxalt - yes. STor kram till dig!

Anonym sa...

Känner igen dina tankar.Jag brukar skriva en lista över saker jag har att vara tacksam över. Det hjälper mig att ändra fokus och kan vända en jobbig dag/situation till något bättre.Vi behöver vara snälla med oss själva och få känna att vi duger. Vi gör så gott vi kan och det är gott nog. Varma kramar!Vilken fin dikt...