Hur kan man förklara att barn gör som de gör? Visst, jag köper att mycket i våra liv är inlärda beteenden, helt enkelt vad vår miljö låter oss bli... Men i ärlighetens namn - visst beter vi oss på olika sätt redan från början, killar & tjejer?? Bara det sätt vi attraheras av olika saker - motorfordon, bebisar, färger name it! Jag har säkert en del i alltihopa, men mina barn har då verkligen haft dragning åt olika håll. Och då kan man tycka att flickan som är nr 2 verkligen hade möjlighet att ta till sig storebrors intressen, med både ärvda leksaker och kläder omkring henne...
Idag blev det spiken i kistan då vi åkte iväg på en liten utflykt och stannade till vid ett fik och lät barnen välja sig varsin glass. Sonen högg genast tag i den största struten med svart saltlaktrits överdrag... (Manlig och fin va!?) När sedan lillasyster skulle göra sitt val så hör jag sonen utropa "Kolla här! Nu har jag hittat en glass som du säkert kommer att gilla!!!" Gissa vilken... Jamen den omtalade "Girlie" såklart! Fyra-åringen fullkomligen skriker ut sin glädje över storebrors fynd och lyckan är TOTAL... Vad gör man? Ja, jag för min del valde att le och orkade inte ens med att argumentera för att storebror skulle ta den istället... :)
Och vad är det egentligen som är så farligt med att vi tycker och tänker olika? Jag för min del är väldigt stolt över att vara kvinna och jag tycker att vi biter oss själva i rumpan ibland i vår iver att "på lika villkor" leva våra liv som män. För visst kan det tyckas att det är det vi strävar efter ibland? Ja visst, självklart ska vi ha lika lön för lika arbete och sådana givna saker. Och visst finns det säkert fog för att vi redan i låga åldrar försöker sudda ut könsgränserna en aning genom att låta barnen "rotera" lite i de invanda mönstrena. Men vi ÄR ju olika. Det är ju det som är själva grejen tycker jag... Är tanken att vi till slut ska bli helt könslösa? Ni får gärna upplysa mig om jag är helt ute och cyklar, men jag är faktiskt väldigt stolt och nöjd över att vara kvinna och jag vill INTE leva i ett könlöst land.
9 kommentarer:
Girlieglassen fick mig att känna "Å nej inte nu igen!", men samtidigt håller jag med om att det inte är så farligt med olikheter mellan tjej o kille. Fast jag blev sur när jag skulle köpa leksaksdammsugare till min äldsta kille när han var liten. Det fanns bara i rosa! Varför? Nu har de kommit i andra färger också har jag sett. Fast mina killar har alltid gillat rött, orange och ibland rosa. Det kanske inte är "tjejfärger" längre?
Tror precis som du att vi har vissa beteenden med oss i generna. Se på djuren. Där har honor och hanar helt naturligt olika roller. Man får väl vara uppmärksam på värdeskillnader och värna om jämlikheten utifrån det. Annars tror jag att en böjelse för svart lakrits eller rosa glitter är tämligen harmlös.
Håller med dig. Så länge man inte ser ner på det vi kallar tjejigt eller killigt, utan att det bara är. Det blir ju inget bättre att man på nåt sätt fördömmer det rosa för tjejer eller motorcyklar åt killar ex. Då är man ju med och skapar skilnaderna själv också. Egentligen är väl problemet att man ser vissa egenskaper/värderingar/sätt att vara som bättre/sämre än andra.
Och det är ju bra att rotera i invanda mönster som du säger, eftersom det är lätt att man fastnar i det invanda och inte erbjuder alternativ.
Ha det gott.
Håller med föregående talare... Och Om alla föräldrar är så sansade och normala som alla bloggföräldrar man läser hos blir det nog bara fint med jämställdheten. Och, hurra! skillnaderna kvarstår! Perfekt.
Jag har aldrig varit särskilt uppjagad över detta men samtidigt varit noga med att inte styra barnen in i könsroller. De har valt själva och hittat sina respektive identiteter alldeles själva. Nåja, jag är ju inte så dum att jag fattar att jag påverkar dem omdevetet med hur JAg är och vad jag gör och mannen osv.
Men min dotter slåss, leker med ninja tutles, fäktas och spelar fotboll och svär som en borstbindare OCH älskar rosa och glitter och tjejsaker...och en av mina söner älskar rosa över allt annat, syr kläder,färgar håret, skriver kärlekssånger OCH rapar alfabetet (be mig inte berätta hur) gillar brallor med häng, skämtar om sex hela tiden (fattar inte ens hälften av sina skämt själv) cyklar dirtbike och beundrar äldre killar som kan göra dubbla volter i snowboard backen...
Så var går gränsen mellan kvinnligt och manligt. Det är VI vuxna som har "problem" med det. Vissa genusforskare tar sig själva på alldeles för stort allvar tror jag...
IT-mamman: Jag tror nog att det är mer OK nu för killar att ha rött och rosa omkring sig, men jag minns dock när sonen var i 4-års åldern och hade fått en ny bob som var röd och svart och grannungen säger något i stil med: "Det där är ju en tjej-bob, rött är bara för tjejer". Då kontrade jag ju givetvis med att rött är för racerförare och kände mig lagom irriterad på ungen som tog bort stoltheten ur min pojkes ögon... Fördomarna kommer ju givetvis ofta hemifrån, men skillnaden finns ju där...
Erica: Håller med! Har alltid tyckt att man ska använda sitt sunda förnuft och se sig omkring i naturen. Könsrollerna finns även där och varför skulle människan fungera annorlunda?
Lantliv: Ja det är precis det du säger som jag är ute efter - att vi faktiskt är en del av problemet själva. Som att vi själva inte tycker att det är okej att vara tjejer - vad sänder det för signaler till våra barn?
Persiljan: Åh vad jag skrattar åt dina beskrivningar och jo, jag skulle nog vilja höra dig rapa alfabetet! :D Håller med dig om att genusforskarna ofta tar frågan ett steg för långt.
Kram till er alla!
Vill bara påpeka om män dras naturligt till bilar så är det ett genetiskt under eftersom människan som varelse är sisådär 30 000 år gammal och bilen 100 år...
men jag förstår vad du menar.
Sonen älskar rosa, har rött naglack, pärlhalsband och glitter och mousse i håret. Och har brummat som en bil sedan te månaders ålder... Fast mannen och jag är båda ruskigt teknik- och biltokiga.
Här hemma har v inog blivit mer steriotypa sedan barnen kom. På något sätt är det smidigare att han besiktar bilen och jag lagar trasiga kläder. Just nu orkar vi inte vara så förbaskat jämlika.
Haha! Gillar verkligen dina inlägg. Äntligen en morsa som inte tar sig själv på fullaste allvar och inte är så jäkla pretentiös. Tack och välkommen!
Kaffeflickan: Men vad ÄR jämlikhet då??? Är det att kvinnan besiktar bilen och mannen lagar kläderna? I min värld så är det väl inte egentligen sakerna vi gör, utan mer hur vi är mot varandra. Att ta förgivet att man delar "bördan" liksom ;)
Jag gillar förövrigt också läckra bilar, men vad gäller bilens dragningskraft på människan (och då männen i synnerhet om vi nu ska ta det exemplet), kanske har att göra med att männen traditionellt sett varit de som utvecklat dessa prylar i vår unga I-värld...? Idag ser ju världen helt annorlunda ut, men man ska nog inte underskatta traditioners inflytande på våra liv. Och det är väl där kruxet kommer, inte sant? Att vi försöker ändra på "trögrörliga" traditioner - sånt tar tid...
Kram!
Spets & Snor: Kul att du tittade förbi! Jag har smygkikat på din fina blogg ett tag så nöjet är på min sida!
Tycker att det grå till överdrift. Vi är ju skapade olika, då blir vi olika. Jag vill vara tjej och inte tas ifrån det som det innebär. Känns som om vi skall gå mot det könslösa "bara för att". Nej tack säger jag.
Skicka en kommentar