onsdag 4 april 2007

En tålmodig bullmamma?

Tänk så underbart och välbehövligt med Påsklov! Hämtade barnen så tidigt jag bara kunde idag och fick se deras ögon lysa lite extra när de skulle visa mig alla påsk-alster som de tillverkat. Lyckan var fullständig för fyra-åringen när hon visade upp den lilla krukan med gräs som hon planterat och den söta lilla kycklingen som hon fått av fröknarna att ha i sin kruka. Lite kan det hugga i mig när jag känner att JAG inte tar mig tid att göra sådana saker med mina barn. Skulle så gärna vilja vara en sådan mamma... En sådan där mamma som tar sig tid. Och som lyssnar. En som INTE hetsar upp sig för att det ligger tjugotusen polly- och barbiedockor med tillbehör spridda över hela huset. En som behåller lugnet när fyra-åringen har kissat ner sig för tredje gången på samma eftermiddag, eller när två-åringen faktiskt har gått på toa minst sju gånger på en timme... Men det är ju å andra sidan inte jag. Och det är ju jag som är just deras mamma. Inte sant?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jo det är DU...som bjuder på gott fika och festis...som spelar spel vid köksbordet...som skjutsar och hämtar...som planerar och semestrar....som inreder och fixar...som pratar och lyssnar...som leker på gården...och som är världens bästa. Gillar dig skarpt vet du!!

Anonym sa...

Vad vi mammor jämt har ågren över hur bra mammor vi egentligen är. Hör du många pappor som funderar över det??? Nä, tänkte väl det. Men finns det nån mamma som är helt nöjd med sin insats? Oftast inte, (och de vill vi inte träffa heller!) Att man ryar och håller på om det är stökigt eller bråkigt eller bara allmänt jobbigt att ständigt ständigt ha ansvaret för barnen, det är ju något BRA egentligen. Det lär ju dem våra gränser. Vilket alla måste lära sig; att respektera andras gränser.
Så din uppgift ÄR ju just att markera gränser hela tiden...
Men jag önskar att vi mammor (ja, föräldrar då)var mer snälla och generösa med oss själva och blev nöjda med vår insats lite oftare. För frågar du barnen kan de ju inte få en bättre mamma än den de faktiskt har! För du älskar dem ju!

Arga Mamman sa...

Tack för era peppande ord!!! Man känner sig ju inte precis på topp varje dag... Bamsekramar till er båda två! Och du mördargrannen - jag är såå glad att jag får vara en del i ditt liv!

Kram!

Anonym sa...

Du är dera mamma. Det är viktigast. Ingen fröken i världen är värd mer än du.

Det är vad jag själv tänker. Att även om jag har arga-mamma-incidenter tre gånger om dagen, så är det för att jag månar och bryr mig och reagerar på dem. Dessutom tror jag att ungarna behöver ha tråkigt hemma. Tagga ner. Fundera. Lära sig att hitta på egna saker (som mamma givetvis blir förbaskad på, för det blev ju såååå fel, det där med egna initiativ, som att klippa sönder gardiner och dyligt).
Kram och glad påsk.