Att värma en frusen själ

Så var man tillbaka i verkligheten igen då... Har trots det opålitliga vädret haft några härliga dagar tillsammans med familjen och goda vänner. Pointsräknandet gick åt skogen, men det var jag ju liksom redan inställd på så det känns inte så farligt. Ny dag imorgon och nya val att göra... ;) Var i alla fall ut på en promenad ikväll med en god vän i vars sällskap jag verkligen trivs. Sådana stunder är underskattade tycker jag. Inte nog med att man förbränner kalorier, så får man ju en vuxenstund när man får prata hela meningar och ventilera en aning.

När jag kom hem igen så kände jag mig så frusen att jag tog och tappade upp ett bad till mig själv. Lite dåligt samvete kände jag nog allt med tanke på att det närmade sig barnens sovtid och jag kände att jag BORDE räcka ut en hand till maken istället för att förlänga min ego-stund ytterligare... Men tänk, istället för att grymta om att jag la över allt på honom (vi brukar vara noggranna med att hjälpas åt) så kommer han in med ett ljus och ett glas rött till mig. Han tänder ljuset, önskar mig en behaglig stund och låser efter sig... Hmm, tänker jag - vad har han nu i kikaren då? Men tänk, man KAN ju faktiskt försöka göra livet lite trevligare för varandra genom sådana små gester. Det behövs ju inte så mycket, men betyder desto mer...