måndag 16 april 2007

Arga Mamman i miniformat?

Visst är det svårt att låta sina barn vara sina egna individer? Att inte försöka få dem att bli små minikopior av en själv. Det är så många gånger som jag måste bita mig i kinden när sju-åringen inte vill göra som jag vill, när han faktiskt har den allra bästa lösningen för just honom. Jag har nog lätt för att bli en aning kontrollerande (psyko-mamman gör entre igen...) Vill gärna bry mig i konflikterna med vännerna och att saker och ting skall ske på det sätt som mamman vill... Nu råkar han ju vara en liten drönare vår sju-åring. En som faktiskt inte får så mycket gjort om man inte tjatar. Men det är ju så himla trist. Att tjata. Ibland hör jag min egen röst hur den går runt och runt och jag tänker tyst för mig själv, "att jag skulle nog minsann inte heller vilja lyssna på den där tjat-kärringen". Det är klart att man slår av sina öron! Både jag och maken är nog inne i en liten ond trall vad gäller tjatet just nu. Ingenting händer och till slut kommer Arga Mamman och Arga Pappan (jo han finns också ;) fram. Man tjatar och tjatar & hotar och hotar... Kände att vi på något vis att "the bottom was nådd" när två-åringen hytter med fingret och säger "akta däj, annas kommer lisen å tar däj!" Men ack om inte det hotet lyckades ändå... :) Hon har inte försökt krypa ur bilbarnstolen en endaste gång sedan vi hotade med farbror Polisen... Fördärvet är nära... Ha ha!!

Jag antar att de små liven kommer att inse att allt det här är för att man vill deras bästa i alla lägen. En vacker dag om inte annat... Den där dagen då föräldraskapet har övergått i en slags vänskap. Jag hoppas så innerligt att jag får vara här och ha en plats i deras liv även då.


"Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar till Livets längtan efter
sig själv.
De kommer genom er, men inte från er.
Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan ge dem er kärlek, men inte era tankar,
Ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar,
Ty deras själar bor i morgondagens hus som ni
inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Ni kan sträva efter att efterlikna dem, men sök inte
göra dem lika er."

/Kahlil Gibran

9 kommentarer:

Anonym sa...

Filifjonkan tyckte mycket om dikten. Den är så bra .

Arga Mamman sa...

Jo, en klassiker... Men väldigt tankvärd.

Kram!

Dubbelörn sa...

Och hur svårt är det att låta dem växa upp till egna individer helt utan påverkan??!!! Tror nog ändå man får se det som att man bygger en grund för dem att stå på. Grunden är ju våra värderingar, tankar, traditioner, vanor. När jag tänker tillbaka så är just detta den tryggheten jag burit med mig fr min barndom. Föräldrarnas egenskaper betyder mycket. Sedan formar jag ändå nya egna värderingar, men grunden är nog densamma.

Kramar

Arga Mamman sa...

Absolut Dubbelörnen, jag håller med! Men ibland känns det bara som att man behöver fila på metoderna en aning... :) Kram

Erica sa...

Fantastisk fin dikt, ny för mig tror jag.

Anonym sa...

Var hittar du dina fina, tänkvärda dikter?

Arga Mamman sa...

En hemlig sida jag har Annis! Jag är en sådan där som ÄLSKAR att köpa böcker i olika former. Nästan aldrig romaner men desto oftare tankvärda böcker som ger något på djupet...

Anonym sa...

Hej Arga Mamman!

Hittade hit ifrån dubbelörnen... Och eftersom bloggagratis tycks ligga nere nu på fm så svänger jag runt bland andra.

Jag har fyra barn, fyra pojkar, 6,14,17 och 19 år gamla...

Jag har oxå många gånger känt mig så tjatig men jag har kommit på att detta småtjat är en del av formandet av dem som vuxna. De kanske inte lyder eller gör som man vill när man tjatar men en vacker dag när de själva står med en bångstyrig treåring eller en obstinat tonåring så kommer de att höra just vårt tjat hoppa ut ur munnen på dem per automatik med vissa förändringar naturligtvis som dubbelörnen så klokt påpekade.

Ikaros är oxå en text jag gillar i relation till barn, formandet och vuxenblivandet. Den här dikten du har är väldigt fin och påminner om Ikaros i andemeningen.

Anonym sa...

Dubbelörnen vara klok som solen och månen! Säga mycket kloka saker. Flyga högt med kunskap! UGH!