Orkeslös

Arga barn. En trött mamma. Högar av disk. Högar av tvätt. Dammråttor som ligger och morrar i hörnen. Ingen ork. Tror att jag lägger mig i soffan och glor på något meningslöst TV-program istället. I morgon är en annan dag.

Release me...

Totalkaos just nu. Men inom mig gror ett litet frö. Ett frö av längtan efter frihet. Tänk vilken makalös möjlighet jag har givit mig själv. En möjlighet till något nytt. Att tänka bara på mig. Att få känna mig fri.

Var tvungen att gå ut och samla tankarna en stund i kväll. Februarikylan bet mig i kinden och ögonfransarna pryddes av isblandade mascaraklumpar, men det var ljuvligt... Kände ett pirr i kroppen som det var länge sedan jag kände. Kan faktiskt förnimma precis när det var när jag tänker efter... En vacker sensommardag då jag sitter i bilen på väg hem från jobbet. Solen gassar och himlen är så där blå som bara en svensk himmel kan vara... Jag minns att jag vrider upp volymen på RIX FM och glädjen känns som ett rus genom hela kroppen. I magen ligger bebis nr 2 och jag är fri... Ska vara ledig i nära två år och har jobbat min sista dag - och jag känner mig genuint lycklig.

Lite av den känslan kom till mig ikväll. En stjärnklar februarikväll. En mångubbe som följde mig längs vägen. Snökristaller som glittrar i månljuset - ett glitter som liksom smittar av sig och jag blir tvungen att le där jag går... Känner mig förväntansfull... Nu är det upp till mig själv att skapa fler feel-good minnen som jag kan plocka fram ett år när jag är tillbaka innanför ramen. När tankarna krymper och livet blir lika uppblåst & tomt som en sufflé...

Har aldrig gillat sufflé när jag tänker efter... Tycker mycket bättre om smågodis. Gäller bara att se godbitarna när de ligger där framför en. Ibland väl dolda av alla uppblåsta måsten. Men snart är jag fri. Vilken oändlig möjlighet! Ska plocka påsen full i år - och tänk jag gillar både salta & sura...

Löften

Nytt År. Nya löften. I år har jag lovat mig själv att våga mer. Vara lite wild & crazy helt enkelt! Har också lovat mig själv minst 10 kg - upp eller ner kan jag däremot inte garantera... Det där med vikten som löfte börjar för övrigt att vara lika självklart som julskinkan på julbordet. Tänk att det skall vara så himla svårt. Att ta hand om sig själv och vårda det man fått. Ska göra ett tappert försök i alla fall. Det är ett löfte!

Gott Nytt År!

Ett nytt år har tagit sina första stapplande steg. Känns alltid lite renande och uppfriskande för min del. Den där sorgsenheten som alltid kommer över mig på juldagen är som bortblåst vid tolvslaget. Då är det dags att blicka framåt. Frisk luft fyller mina lungor och jag känner mig full av tillförsikt.

I år känns allt det där extra påtagligt. Mycket av min lediga tid har,(som ni vet), ägnats åt vånda. Vånda över beslut som måste fattas. Stanna eller gå. Kasta sig ut i ovisshet eller vara kvar innanför de trygga ramarna? Tänk att det kan vara så svårt. Har gjort listor med för- och nackdelar. Har försökt lyssna till mitt hjärta. Har försökt lyssna till mitt sunda förnuft.

Nu har jag bestämt mig. Jag struntar i finanskriser & lågkonjunkturer. Jag skall lyssna till mitt hjärta och påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Tänk så spännande! Ett nytt oskrivet blad - och det är jag som väljer innehåll! "Gott nytt år" får visst en särskild klang denna gång...

En fröjdefull jul

Så har lugnet infunnit sig. Ett lugn men också en tomhet. Känns lite som att jag inte hann vara med i år... Veckor av förberedelser och en kort kort stund av fest. Höll mest till i köket och hann varken med mina gäster, Kalle Anka eller Tomten känns det som...

Men det känns gott ändå. För det viktigaste var ju ändå allt jag faktiskt hann med. Innan. Pepparkaksbak och sillinläggningar. Godisstök & paketjakt. Vackra kryddapelsiner i fönstren.

Underbara nya vänner som för alltid kommer att förknippas med julen för mig.

Och barnen. Barnen i vars ögon man kan se att det är värt precis all möda. Små kroppar som inte kan komma till ro på kvällen och en mamma som biter sig i kinden för att behålla lugnet och inte släcka stjärnögonen.

En tre-åring som utbrister " Jag älskar dig!" när Tomten gör entré. Tror att det sammanfattar känslan ganska bra...