Så har lugnet infunnit sig. Ett lugn men också en tomhet. Känns lite som att jag inte hann vara med i år... Veckor av förberedelser och en kort kort stund av fest. Höll mest till i köket och hann varken med mina gäster, Kalle Anka eller Tomten känns det som... Men det känns gott ändå. För det viktigaste var ju ändå allt jag faktiskt hann med. Innan. Pepparkaksbak och sillinläggningar. Godisstök & paketjakt. Vackra kryddapelsiner i fönstren.
Underbara nya vänner som för alltid kommer att förknippas med julen för mig.
Och barnen. Barnen i vars ögon man kan se att det är värt precis all möda. Små kroppar som inte kan komma till ro på kvällen och en mamma som biter sig i kinden för att behålla lugnet och inte släcka stjärnögonen.
En tre-åring som utbrister " Jag älskar dig!" när Tomten gör entré. Tror att det sammanfattar känslan ganska bra...
1 kommentar:
Så bekant och så välformulerat. Själv kände jag mig lite förbjuden när jag den 27:e mumlade "skönt att julen är över".
Jag önskar dig ett jättefint 2009, gumman.
Du har nåt att hämta hos mig.
Kramar, Rana
Skicka en kommentar