torsdag 3 maj 2007

Varför "Arga Mamman"?

Varför kallar du dig för Arga Mamman du som verkar så snäll...? Jo, snäll är jag för det mesta. Arg är jag ganska ofta. Vansinnigt JÄTTE arg minst ett par gånger om dagen...Mina barn är nog de som kan trigga mig mest av alla. Kanske för att jag älskar dem mest av allt, eller? Eller kanske för att jag är lite trött och sliten och borde ta tag i sömn- och träningsfrågan? Orkar inte med när ungarna vaknar före f-n på morgnarna... Orkar inte med att plocka upp alla kläder som två-åringen vräker ut ur garderoberna för att sedan i affekt vråla ut sin besvikelse över att byxorna hamnade bak och fram... Orkar inte med när alla kompisarna dräller in och frågar om de får äta middag här när jag inte ens en gång har råvaror till oss i familjen... Dessutom är det nog j-a svårt att få i fyra-åringen och två-åringen sin middag UTAN övriga distraktioner... HATAR när barnen springer i mina rabatter och sedan inte ens en gång tar av sig skorna när de sedan rusar rakt in för att hämta något i sina rum - när jag för en gångs skull hade torkat golven... HATAR när två-åringen har varit duktig och beslutat sig för att själv ta rätt på sin bajsblöja... HATAR att tjata. HATAR att plocka. HATAR att jag inte är mer mogen än så här... Jag ÄR inte sådan här egentligen... Jag VILL absolut inte vara sådan... Men hur jag än vrider och vänder på mig själv så poppar hon upp, "Arga Mamman"... Tycker inte att hon är särskilt trevlig. Visserligen är hon nog bra på att lyssna på sina barn. Och hon är väldigt bra på att kramas och busa. Alltid något kan man tycka. Sedan så brukar min kloka mor säga att "dina barn måste ju lära sig var DINA gränser går. Att du blir arg och reagerar betyder ju inte att du älskar dem mindre för det..." Sedan så måste man ju kunna behärska sig som vuxen. Att inte låta allt som passerar inne i huvudet komma ut... och förklara VARFÖR man blir arg... Jag var betydligt bättre på det förut. För varje barn vi har fått känns det som att tålamodet har suddats ut en aning. Och Arga Mamman har tagit över mer och mer... Sorgligt. Men sant.

15 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Himmel så skönt att läsa om någon som inte är så präktig!!! Vad fasen det blir väl folk av våra barn med, så jag försöker att inte ha så dåligt samvete över detta ;) Jag är ju snäll emellanåt *gapskratt* Här finns "Den arga häxan" nästan för jämnan... o då på tonåringen...

Kramar

Arga Mamman sa...

Kram till dig med!!

Anonym sa...

Men godmiddag arga mamman.
ja du det är ständigt ett sidsteppande mellan livets taggar men ibland även små guldkorn som dyker upp som man kan ta till sig.Det är jobbigt med barn det är sanningen Visst älskar man dem men likafullt kan man vara rasande å just sådant du här beskrivit...
tror inte du är unik tror 9 av 10 upplever det som du gör fast en del törs inte ösa det ur sig de tiger och lider,Klappar dig tröstande på armen och ger dig en kopp nybryggt kaffe tar fram din stol och en svensk damtidnning trycker ner dig däri . Stänger din dörr tar med mig barnen och en korg och går på skogspromenad med dem med burkar att plocka spännade småsaker i.Vinkar o säger vila dig nu!

Arga Mamman sa...

Filifjonkan - du är TOPPEN!!

Kramar till dig!

Anonym sa...

Ja, det gäller att ha klart för sej, vad som är värt att bli arg på ;)

Anonym sa...

Hej argis! Om det är någon tröst så skulle du sett mig igår...jag var helt rabiat på mina fyra barn varav ålder 11 12 13 14...
Jag var borta i en och en halv timme för att träna och när jag kom hem var hela huset ett totalt bombnedslag. Jag fick riktigt frispel och då får alla sig en skopa...jag tycker det är så fruktansvärt orättvist att de sitter som småkungar och smådrottningar och äter popcorn och dräller grejs runt hela huset....AAAAAARRRRRRRGGGGGHHHHH. Så vet ni vad jag hittade på jo jag ska samla allt som finns i huset som de dräller utanför sitt rum i en svart sopsäck och så ska grejerna vara där i en månad...sen får dem tillbaka dem. Minstingen sa men det gäller väl inte läxan? JOOOOOOOOOOO det gör det och då får ni skämmas för fröken....fortsättning följer....

Arga Mamman sa...

Annis - härligt att höra att det finns fler som är rabiata mellan varven... Hahaha!!! Svarta sopsäcken kör jag också med (men då går jag under namnet psyko-mamman...) och då åker sakerna verkligen UT ur huset. Galet men befriande. Inte allt för ofta dock - för då har jag väl soc bakom dörren... *skrattar*

Anonym sa...

Du är HELT NORMAL. ELler åtminstone som jag. Och jag har övertalat mig själv till att jag är HELT NORMAL. Det är tillräckligt svårt att vara mamma som det är. Det hjälper inte med ett dåligt samvete på toppen.
Kram på dig.

Spets och snor sa...

Min sambo sa "Helena, nu har du varit snäll en hel dag..." Då förstår du vad mina har att tampas med å!
Mina barn är allt små odågor och det vita är inte alltid vitt. Men på håll ser det vitt ut och alla fläckar syns inte. Avtagbart är ett måste...

Anonym sa...

Här har du en till som har varit arg. Vargarg. Särskilt när barnen var mindre och jag hade hela ansvaret (tyckte jag). Just i år har mina barn det lättare med en mindre arg mamma eftersom jag pluggar hemma, men jag bävar för nästa år när jag ska jobba heltid igen (och fortsätta plugga). Vi gör så gott vi kan. Barnen märker nog att vi älskar dem trots våra utbrott. En vulkan är ju ganska varm och god på sitt sätt...

Anonym sa...

HAha...
Känner igen sååå mkt!!!!

Anonym sa...

Härligt att läsa att andra mammor också kan bli hysteriska på sina barn... jag får också ständiga utbrott, men det värsta är att många gånger är det pappan jag är arg/irriterad på men det är barnen som får ta det!! Det känns INTE bra... Försöker välja mina krig men det är INTE lätt!!

Anonym sa...

Hej igen bruden...måste berätta en episod när mina pojkar var små och de var rätt så vilda. De hade fått var sitt plastsvärd (som jag köpt till dem...smart...jättesmart...)och de fäktades vilt och gång på gång blev det gråt och skrik. Till slut blev mamman i familjen galen och vek ihop dessa två svärd som ett dragspel och slängde ut dem i snön och SA: Nu är det färdigt...!
I luften så vecklades svärden ut och blev hela igen så dagen efter så pekade pojkarna i snödrivan och blev jätteglada. Där låg ju svärden!

Anonym sa...

tack för att du finns och för att vi får läsa om din verklighet och känna igen oss! Har inga egna knoddar men jobbar med dom i skolan så nog känner man igen frustrationen ändå. Du är underbar!

Anonym sa...

Hallå! Inte är du ensam inte!!! Herregud du är supernormal!!! (Hoppas jag för då är jag normal också!!!)
Senast imorse fick jag lida för mitt vredesutbrott när barnen börjat troppa ut ett efter ett och således dörren stod vidöppen. Jag tänkte inte på det i min morronstress och fick ett utbrott (som nästan alla mornar) VARFÖR KAN DU INTE LÄGGA VANTARNA PÅ SAMMA STÄLLE!!!!! AAAAAARRRGGGHHH!!! (jo vi behöver vantar här ännu!)
Precis då kom det stackars tidningsbudet och la tidningarna innanför den öppna dörren och smet fort iväg alldeles vild i blicken. Jag skrämde slag på henne. Barnen blir tydligen mindre skrämda-så det är nog inte så farligt. Men nog överför jag ett dåligt beteende på dem och det ger mig ågren! Dock inte tillräckligt för att klara av att ändra på mig!!!
Men minst några ggr per dag är jag ilsk och (skäms) SKRIKER- jag skriker alltid när jag är arg.
Fy!
Skäms för det!
Å har läst att det är lika dåligt som att aga barnen. Buhuhuh! Dumma psykolog som skriver sånt. Säkert en som aldrig haft barn.