fredag 4 maj 2007

Drömmar


Nu sitter jag och drömmer... Är helt slut efter ännu en natts strul med två-åringen - men drömma kan man alltid. Tar inte så mycket energi i anspråk... :) Drömmer om mitt växthus. Drömmer om underbara sommarblommor och perenner. Drömmer om solvarma tomater och jordgubbar i mängder. Vackra stenläggningar och hemliga små rum... En lekstuga till barnen och ett spabad till mor & far... Drömmar... De är gratis och ger en syre. Märkligt att man alltid strävar efter något nytt i livet. Det är väl människans drivkraft antar jag. Har vi inget att sträva efter så ter sig allting en smula meningslöst... Om det gäller vackra saker eller god mat, resor eller egen tid - spelar mindre roll. Alla är på väg - någonstans... Att hitta något som ger just mig glädje, något att lägga till i livets bok. Jag hoppas att det är stunderna jag kommer att minnas. Stunderna med människorna som faktiskt betydde något... Inte vilken tapet jag hade i vardagsrummet eller vilket klinker jag hade i badrummet. Nej, platser jag besökt och människor jag träffat. De människor som faktiskt spelade en roll - i just mitt liv...


"Dröm som om du skulle leva för alltid, lev som om du skulle dö imorgon"

/James Dean

15 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Min goa arga mamma... du sätter ord på det jag känner... Så känner jag om det mesta här i livet...

Har svårt att ta till mig bruset numera utan det är stunder, upplevelser, människor som berör, som finns kvar inom mig...

Kramar

Anonym sa...

Lekstuga, tält, koja kan väl barnen fixa själva..

Anonym sa...

Oh how I love you :)

johanna sa...

vilken härlig blogg du har..måste sätta mig i lugn o ro (när nu det blir,känns som om minstingen aldrig sover) o läsa igenom dina inlägg det jag har läst känner jag igen mig på så himla mycket...det är så skönt o höra ifrån nån annan.
hoppas du får en bra helg
massor av kramar
hoppas det inte gör nått att jag länkar dig så jag hittar hit igen!

Anonym sa...

Godlördagsförmiddag.
Jaha du du drömmer..kan verkligen hålla med dig om din filosofi alla är vi på väg någonstans mot något. sen att du kryddade det hela med James Deans ord gör det inte mindre bra,,, nu blir man nostalgisk igen å de tiden oj oj vilken sorg när han försvann från oss men han är kvar i våra hjärterötter, Han slog rot redan från början.Rosenträdgården skulle kunna vara Astrid Lindgrens Nangijala eller hennes Nangilima..eller en plats där alla mina änglar bor.Trevlig helg på dig och må du få sova i natt;Håller tummarna från kl 23 ikväll till söndag kl 09.

Anonym sa...

Jag drömmer just nu om en ny digitalkamera...undrar du varför?

johanna sa...

Hej igen
jag skrev om dig imin blogg o tog en dikt du hade med i din blogg som citat..hoppas det inte gjorde nått..har du nått emot det så tar jag bort det
johanna

Arga Mamman sa...

Hej Johanna! Känner mig hedrad...

Kram!

Eva Agnes sa...

Genom Johanna har jag hittat dig och din filosoferande blogg.
Mycket sant och riktigt.
Själv är jag långt förbi den tid när barnen kravlade över mig i sängen. Numer ligger där en hund!! som är hur försynt som helst. Sover som en stock trots det.
Lugn bara lugn. Din tid kommer också.
Kramar från en mormor
Eva Agnes

Anonym sa...

Godmorgon på er.
Men så trevligt att höra (inne hos mig) att du fick en natt i lugn och ro det behövs sannerligen.
Så måtte din söndag bli härlig också med sol och skaplig utlovad värme enl tv-vädret

Anonym sa...

Just så. Just PRECIS så.
Ibland drömmer jag och önskar, vill ha...
Ibland är jag nöjd och tänker att det ska jag fortsätta att vara.
Sen vill jag ha igen...

Anonym sa...

Visst är det så att upplevelser, möten, de små ögonblicken och andetagen är det som räknas. Jag brukar säga att jag tror visserligen inte på gud men när man ligger på gräset under träden och solens strålar lyckas leta sig fram genom lövverket för att nudda mig med sin värme, ja, då tror jag om inte på gud så på livet självt.

De materiella tingen är mest betydelsefulla när de bär på fragment av de ögonblicken. Som ett par små porslinsfigurer jag har (oansenliga små hästar) de innehåller närapå alla min barndoms somrar som jag tillbringade hos min mormor och morfar, då lät mormor mig leka med dem mellan jordgubbarna och östersjöbaden och båtresorna i skären och utflykterna och.... Ja, allt som har med min mormor och morfar att göra. På så sätt kan materiella ting älskas de oxå...

Arga Mamman sa...

Maria - tack för din kommentar! Jag håller med dig till fullo... Det är väl ett sätt för oss att bevara minnesbilder från en tid som varit - ett sätt att komma ihåg helt enkelt... Sakerna finns kvar i nuet även om stunden är förbi. Går jag till mig själv så är det dock inte mycket av det jag konsumerar i dag som kommer att ha något större affektionsvärde för mig - kanske för mina barn då möjligen... Det som betyder allra mest är väl, precis som du sa, vissa saker från barndomen. Saker som får en att minnas de där stunderna med de där speciella människorna...

Kram!

Anonym sa...

Har nu lagt in dig som favorit! Det är klart att det är möten, människor och upplevelser som räknas, allt annat är bara "mervärde" eller extra socker på kakan... ingen blir i grunden lyckligare för fint kakel i badrummet... Däremot kan en vacker miljö stimulera!

Anonym sa...

Hej för någon dag sen gjorde jag ett långt inlägg som försvann till "Varför arga mamman". Gick ut på att jag har märkt att min oförmåga att behärska stress hemmavid (pga att jag tagit för dåligt hand om mig när mina två större barn var små - och inte hunnit ikapp riktigt än) gör att allt kan flyta friktionsfritt i total harmoni så länge det inte dyker upp något oplanerat/oberäknat. Då har jag inget reservbatteri att ta till och då blev reaktionen arghet ofta förut, även nu men jag kan ibland behärska det eftersom jag börjar förstå hur det ligger till. Men det har tagit tid (3 år typ). Sen hör det också till min personlighet att vara känsloyttrerska (om det finns ett sånt ord), så det har varit lite kompliserat att komma till insikt. Det är min erfarenhet av att vara arga mamman som jag också är ofta. Ville delge den men inte säga att du är sån - om du fattar nåt av detta trötta osamanhängade : )

Sen är det superviktigt för mig med Sömn, fast jag funkar hur bra som helst utan, men vet i efterhand att det inte håller i längden.

Livets bok - tänk att du kan skriva så mycket viktigt och bra så kort och kärnfullt. Du är så bra. KRAM