söndag 27 maj 2007

Vårstress


Har varit mycket ett tag nu. Mycket på jobbet. Mycket hemma. Har varit i Stockholm i veckan igen, men hur roligt det än är med miljö- ombytet så är ju hemma alltid hemma. Tyckte nästan att två-åringen hade "vuxit till sig" på de dagar jag inte hade funnits där... Inte så troligt, men antagligen är det så att man inte ser allt de fantastiska de lär sig när man har dem inpå sig varje dag. När man får längta efter deras små snor-pussar så ser man HELA dem och inte bara snoret som man just fick på blusen... ;)

Våren har, trots att jag älskar den, en tendens att kännas krävande för mig. Bor man i Sverige, och dessutom den norra delen av vårt avlånga land, så är det så mycket som tinar fram med våren. All längtan efter värme och grönska. Drömmen om den perfekta trädgården och med den alla arbetsprojekt som helst ska göras INNAN semestern så man verkligen får njuta av sin korta ledighet. Likadant blir det ju på jobbet - allt som MÅSTE hinnas med innan den där ledigheten. När man sedan väl blir ledig så ska man hinna träffa alla de där vännerna som man har försummat. Hinna gå på alla de där släktträffarna och festerna och herregud - då vill man ju helst ha hunnit bli av med de där onödiga kilona som man bär omkring på. Det ena ger liksom det andra.

Utvecklingssamtalen, vårfesterna och skolutflykterna byter av varandra i rask följd och mitt i allt så står man där och inser att hela maj månad har passerat! Nu är vi alltså där! Sommaren har officiellt kommit och jag har varken putsat fönster, gjort stora vårstädningen (inte för att jag någonsin har hunnit med den... ;) eller blivit av med de där förbannade kilona...

Men jag lever ju i alla fall. Och jag och mina kära är friska. Så när jag väl tänker på det så känns det faktiskt helt OK att vi tog en utflykt till skogen med barnen istället för att städa. Att vi blåste såpbubblor och spelade boule istället för att rensa i rabatterna... Det gäller ju bara att kunna leva med de val man gör antar jag.

5 kommentarer:

Anonym sa...

mördargrannens fönster år också oputsade...gjorde det inte i höstas heller så du är i gott sällskap....eller dåligt. Välj som du tycker - jag sällskapar med dig ändå!

Anonym sa...

Å Arga Mamman du är här igen tack för rara kommentaren hos mig värmer ett något kylslaget hjärta just nu, men nu fick jag mig ett litet skratt inte av elakhet utan av igenkännade nåt slags rolighetsmedlidande med dina vedermödor alla måsten och alla bör som sen fylldes med hann inte eller nånsin hunnit..samt slutklämmen du lever bland dina friska nära o kära,hur ni hade det mysigt i skogen.Vet du om jag vore granne till dig skulle jag givit dig en städdag i present från mig,Det har du förtjänat med glädjen du ger mig av att läsa din tokroliga sanna blogg.

Anonym sa...

Hej lilla vännen, kul att få höra din röst igen...jag håller med dig. Jag är helt slut varje maj för alla måsten...men jag försöker bättra mig för trots allt så kan man ju jobba ihjäl sig i hemmet och i trädgården. På något sätt har jag lärt mig att prioritera...(håller kanske i sig en vecka).
I dag var jag så slut att jag somnade på lunchen en liten halv timme. Gissa om kroppen är helt slut efter allt firande och alla möten med gamla, nya kompisar och alla släktingar. Superkul men känslosamt...Kram till dig. Du duger som du är!

Dubbelörn sa...

Tack o lov så har något gott kommit ur mitt "springa-in-i-väggen". Har lärt mig att njuta!!! I mitt jobb som "personalare" o rekryterare så var jag uppslukad men efter väggen har jag lärt mig att se till det, som ger mig mest njutning. Hela huset är en katastrof, både vad gäller renoverings-måsten, städning o disk. Men gav blanka f-n i allt detta. Vädret var underbart
i helg, njöt o hade inget dåligt samvete alls. Våren o försommaren är den allra bästa av årstider... njuter till fullo o sk-er i alla måsten *gapskrattar*

Kramar

Anonym sa...

Vad skönt att se att du är tillbaka... blev lite orolig =) Känner igen mig i din beskrivning, man ska hinna allt för att sedan hinna njuta... Hinna. Vilket dumt ord... Njut av att bara vara. (Det borde i alla fall jag lära mig, duktighetsnojeministern ;)