onsdag 30 maj 2007

Under ytan


Jaha, då har man överlevt ännu en hektisk dag. Arga kunder, arga ungar och en arg mamma... ;) Men lite mys har vi så klart också hunnit med. Härligt vårväder och några måsten som har bockats av från listan. Har bland annat varit på ännu en av alla vårtillställningar för barnen och det var jättetrevligt och jättejobbigt. Satt dock och tittade mig omkring i lokalen och kunde inte annat än att le för mig själv när jag såg alla rödblommiga stress-mammor som hade fullt sjå att hålla sina älsklingar i styr. Jag var inte ensam. Och även den allra perfektaste mamman nöp till sin lilla raring i armen när hon trodde att ingen såg... Men jag såg. Och jag log. Det är liksom lättare att känna samhörighet när man kikar under den perfekta ytan, för även den mest perfekta ytan har sina små sprickor. Den som påstår något annat ljuger...

Nu sover i alla fall mina små älsklingar. Fyra-åringen har gråtit efter pappan som är på jobb-resa igen. Arga Mamman har inte gråtit, men nog ska det bli skönt när han är tillbaka igen. Jag känner djup och ärlig respekt för alla som lever ensamma med sina barn. Att ro ihop jobb, skola, dagis, tvättning, städning, handling, matlagning, fotbollsträningar, läkartider, utflykter, jobb-utbildningar (som måste göras kvällstid !?), läxläsning, skjutsa till kompisar, hämta från kompisar, natta barn som inte vill sova, väcka barn som inte vill vakna - är ingen enkel match. Sedan så har det ju såklart att göra med att jag är van vid att vi är två för det mesta och då har man ju bara halva bördan. Men det är verkligen ingen lätt match. Det känns att man lever helt enkelt - och tur är väl det!


"Här är gudagott att vara.
O, vad livet dock är skönt!
Hör, vad fröjd från fåglars skara,
Se, vad gräset lyser grönt!"

/Gunnar Wennerberg

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tänker ofta på alla ensamstående som klarar det på egen hand. Fattar bara inte hur de gör! Tänk när barnen är sjuka. Vaknatt efter vaknatt. Hur gör de?

Anonym sa...

En sån mysig bild.

Dubbelörn sa...

Vilken ljuvlig bild! Tror nog också många håller fasaden uppe om den lyckade fulländade familjen. Eg är nog de flesta som jobbar o har barn stressade över att få ihop vardagen. Jag var också ensam i perioder med barn, dessutom sjuka. Efteråt så fattar man inte hur man rodde iland med det hela. Men det är väl så att när man är mitt i det hela så har man ju inget annat val, svårt att abdikera som mamma *skrattar*

Anonym sa...

Jag levde själv med mina två pojkar i två år och det var rätt tufft men inte så som jag trodde. Rent praktiskt var det ok och även ekonomiskt var det ok även om det var snävt...det som var svårast var nog det känslomässiga. Att vara sjäv med alla tankar kring barnen och oron...de är värd all respekt. De som lever helt ensamma och de borde även få dubbelt barnbidrag!!!
Upp till kamp....

Anonym sa...

Jag delar din respekt, hur orkar man ensam?? Skulle säkert gå men hujedamig vilket sjå det är att få vardagen att gå ihop! kramisar

Anonym sa...

Godmorgon Arga mamman.
Trevligt att se att du har det bra trots all stress och hets bland alla arga och svettiga människor,Gunnar Vennerbergs psalm är underbar den sjöng vi alltid mitt i kräftfesterna unisont! Lite att häda men så what! Tack för all uppmuntran det har värmt mitt just nu isiga hjärta men jag försöker tina upp det lite i taget.Ligger lite lågt ett tag till med bloggandet så skall det nog ordna till sig, ha det bra med dig och en virtuell kram skickar jag dig och säger till dig som Alma sa till mig Håll ut!

Skatan sa...

Jag kan bara instämma, jag delar din djupa respekt för ensamstående föräldrar! Hua...

Hit har jag inte hittat tidigare. Jag är ganska ny som bloggare. Jag kommer tillbaka dock för här fanns mycket intressant att läsa!

En skön sommardag önskar jag dig : )

Anonym sa...

Jag brukar säga upp mig från jobbet som mamma i stort sätt någon gång varje dag.

FÖr övrigt - var har du tagit vägen? Kram och kom tillbaka!

Anonym sa...

Jag känner igen det dessa präktiga morsor som är precis lika stressade som vi! Fin bild och fin sida/Ha det gott/Tussegumman