tisdag 20 mars 2007

Vem är det man lurar?

Som ett led i att förverkliga MIG SJÄLV för en gångs skull har jag skrivit in mig hos viktväktarna. Efter att ha genomlidit vecka 1 med en jäkla massa tonfisk i olika former gick jag så förväntansfullt till mötet. Coachen pratade sig varm om de FANTASTISKA godis bitarna med bara 2 points som man bara MÅSTE ha med sig hem... Föraktfullt tittade jag mig omkring när alla viktbekämpare fullkomligt rusade fram för att plocka på sig godisaskarna och i mitt stilla sinne tänkte jag "jamen lycka till med viktnedgången då, såsom ni har tänkt vräka i er... Inte fasen är det väl godis man ska stoppa i sig i alla fall". När så min tur för vägning kom så visade vågen att jag gått ner 1,3 kg under första veckan! Shit vad duktig jag har varit tänker jag och känner mig väldans nöjd med mig själv. När jag passerar kassan på utvägen så ser jag de där godis askarna igen och tänker att det kan ju ända vara bra att ha hemma när suget kommer. Och jag hade ju varit himla duktig...

Öppnar asken så snart jag kommer innanför dörren. Mmm de var ju riktigt goda faktiskt... Tar en till och tänker att det är ju ändå bara 2 points. Innan kvällen är slut har jag vräkt i mig två godisbitar till och känner mig riktigt illamående. Tur att man kan le åt eländet, men man borde ju banne mig in på en avgiftningsklinik... Någonstans så känns det bättre att fylla kroppen med allehanda onyttigheter när ingen ser på och det måste väl ändå vara på gränsen till störning? Vem f-n är det jag lurar??

Tur att det kommer en ny dag i morgon. En ny dag med nya möjligheter - eller kanske börjar jag om nästa måndag...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Å herre gud vad jag skrattande känner igen mig då jag läser det du skriver. :D

Anonym sa...

Gooooooooo mama :)

Anonym sa...

jag börjar varje måndag... och har sabbat det till kvällen varje gång ;) har NOLL diciplin :D *håller tummarna för att du håller i det och fortsätter åt rätt håll!*

Anonym sa...

Varje gång jag bestämmer mig för att banta, eller jag behöver bara nosa vid tanken, så ökar jag i vikt. Äter allt jag annars inte bryr mig om att äta. Och om jag mot förmodan inte tänker på bantning då plötsligt kan kilona smyga bort. Irriterande psyke man har!!!