torsdag 22 mars 2007

Tvåsamhetens styrka

04:00 kommer två-åringen över i min säng. Försöker somna om men det känns helt omöjligt. Hon har en förmåga att ta upp en hel dubbelsäng med sin lilla kropp. Själv ligger man på en liten kant och hoppas att pulsen i armen som i alla fall somnat, inte låter lika högt i hennes lilla öra som den dunkar i mitt. Måste försöka vrida mig...

Känslan av befrielse när man lyckas sträcka ut sin lekamen är underbar. Inte har man så stora krav här i livet... Beslutar mig för att smyga upp och förbereda dagen istället för att ligga här och få panik över att jag inte lyckas somna om. Det brukar ju verkligen inte vara något problem för mig det här med sömn. Jag känner mig oftast så slut när kvällen kommer att jag oftast somnat innan huvudet hunnit landa på kudden.

Kliver upp och äter frukost i lugn och ro. På något sätt känns det som lugnet före stormen. Jag sitter där och njuter av varje sekund jag får innan mina små vilddjur vaknar upp. Mycket riktigt blir det TOTAL kaos med ytterligare ett försök av "men MAAAMMMMMA jag ÄÄÄÄÄJ VAJM i pannan". "Du lyssnaj AAALDJIG på mig så nu ska jag AAALDJIG lyssna på dig..." (Som att hon någonsin har gjort det :) och gråt och skrik och gråt och skrik - helt enkelt en vanlig harmonisk morgon i vår familj.

Jag & min man sitter tysta och apatiska i bilen när vi lämnat av alla barnen. Är det verkligen så här det ska vara? Vi beslutar oss för en lunchdate i ett trevande försök att hitta en stund för oss själva. Kärleken till varandra är väl det man ständigt måste komma tillbaka till för att hitta styrka antar jag. Tänk så lätt det är att glömma bort.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Bra att ni tar er tid att luncha - det kan vara värt nån extra point. Smart att göra lämningen tillsammans - då vet ju båda vilket slit det är. Jag är värsta curlingfrun, så mannen har ALDRIG provat lämna på dagis. Bara hämta.

Dubbelörn sa...

Tid för varandra är nog det allra viktigaste i ens förhållande... Det är lätt att försvinna i barn, vardag, jobb osv... En helg tillsammans på ett mysigt hotell/herrgård... det lever man otroligt länge på...:)

Kramar

Anonym sa...

Jag blir så avundsjuk när jag hör att en liten 2-åring kommer till ens säng....det är en underbar gåva. Så mycket kärlek....

Anonym sa...

Åh jag känner igen mig. Att få sträcka ut sig i sängen - vilket lyx, skulle kunna batala för det. Vad sägs 10 min ensam i sängen = 100 kr, låter det rimmligt. Är just nu mammaledig med bebis coh sambon lämnar 4 och 7 åringarna på skola/dagis 3 dagar i veckan. SÅ SKÖNT när vi kan ligga kvar och dra oss lite. Bebis 2,5 mån kan inte snurra runt i hela sängen än.. Tack för en bra blogg som jag måste börja läsa.

Anonym sa...

Många barn i sängen har vi haft alla år. Fortfarande har vi nästan varje natt alla i rummet även om vi lärt oss och tagit in fler sängar-så vi sover rätt bra. Ta råd från en som ligger före; prioritera ER som par. Vi missade det och frågan är om det inte är kört??? Äh, vet inte, men att aldrig ge parrelationen näring tar död på den. Sorgligt men sant. Så det är SÅ bra att göra som ni gjorde idag!!!!!