Jaha, då har man överlevt även denna dag... För ett tag där när den perfekta grannen dök upp med sin familj, så började jag att tvivla. I mitt kaos av middag på spisen, spridda skurar av IKEA kassar med kläder från sportlovsveckan (som jag kunde svära på var förra veckan??), kalabalik i barnens rum (varenda j-a korg med leksaker var uthälld i ett hav av total katastrof), skred hon in med sina välklädda och välartade barn - själv lika perfekt och tillfixad som alltid.
Varför är det så att när man själv har det precis så gräsligt hemma att man överlever genom att förtränga sin verklighet - DÅ får man minsann besök - och helst är det de mest pedanta vännerna som tittar förbi. Ibland tror jag att vissa har en inbyggd kaos-detektor bara för att jag ska få må riktigt dåligt över mitt misslyckade ordningssinne.
Well, well, man måste ju bjuda på sig själv också. Kanske förgyllde jag hennes dag och då fanns det ju någon vinning med eländet i alla fall!
God Natt!
söndag 18 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Precis så där känns det för mig med...
Love you :D
Hittade dig via Erica - en annan bloggare. Kul! Ja du, det där med oordning kan man allt känna igen. Ibland när det är riktigt illa när man går hemifrån, tänker jag att hoppas vi inte får inbrott. För då kommer jag att skämmas inför tjuven..
Jag vet inte vad jag har för problem som överlever i mitt kaos så länge vi är själva i det. Men attans om det kommer någon utomstående som kan bekräfta för omvärlden att vi faktiskt ÄR världens slarvigaste familj, då blir det fart på lilla mamman. Som att det viktigaste är att hålla skenet uppe?? Sjukt.
Hej du!
Jag blev tipsad av Erica om dig! Jag skriver om ungefär samma saker och man blir så lycklig när det finns likasinnade. Jag tror att de där "perfekta" är olyckliga och fångna i sin perfekta värld och dessutom rätt ensamma. Jag menar vem orkar ha dem som vänner???
Hej du!
Jag blev tipsad av Erica om dig! Jag skriver om ungefär samma saker och man blir så lycklig när det finns likasinnade. Jag tror att de där "perfekta" är olyckliga och fångna i sin perfekta värld och dessutom rätt ensamma. Jag menar vem orkar ha dem som vänner???
Om du vill hälsa på hos mig finns jag på
http://fyrabarnsmamman.bloggagratis.se
Hej! Vad roligt att "träffas" - ska genast kolla in din blogg!
Varför är det alltid så här? Bra sätt att se det på, min man brukar säga "alltid roar det någon" och då gäller det ens tillkortakommanden. Och när det gäller nåt bra, nåt tursamt m.m. som man själv lyckas med säger han "alltid retar det nån". Tråkigt men sant. Ha det gott!
Skicka en kommentar