måndag 26 mars 2007

Den elaka styvmodern

Jag SKA tänka positivt. Jag SKA tänka positivt. Jag SKA tänka positivt. Ett mantra som borde fungera va? Filifjonkan gjorde ju ett tappert försök att omvända mig, men hur det än börjar så kan man ge sig katten på att en dag hemma med sjuka barn kan dra ner en totalt i "arga-mamman-träsket". Inte ens fula ord på teckenspråk kunde rädda mig idag när den lilla "sjuka" två-åringen terroriserade sin stora syster totalt och saboterade allt hon tog sig för. Kan ligga på mig att aktivera den lilla stackaren kan man tycka, men se jag har ju gått och blivit bloggoholic så jag är inte alls att lita på längre.

Fyra-åringen blir vansinnig när jag säger hennes namn och vill att jag ska kalla henne "Askungen". Hela outfiten är på och hon kräver stundtals också att jag ska ta på mig min gamla balklänning eftersom vi faktiskt bor i ett slott. (Tänker för mig själv att det är tur att inga genus-pedagoger hade vägarna förbi.) Jag har ju inte precis gjort saken bättre med boken med Disney historier som jag hittade på bokrean där varenda saga slutar med att "prinsessan kysser sin prins och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar". Som att det nu skulle vara något fel med det förresten? Vore väl schysst om alla äktenskap varade "i alla våra dagar"...? När hon sedan går över till att kalla mig styv-mor inser jag att det kanske är dags att slita sig från alla intressanta bloggar och förtjäna en plats som den goda fen igen.

Som grande finale på en galen dag bankar två-åringen sönder middagstallriken med sin sked. Kom att tänka på den där sången med hon den där tjejen som vann en grammis (och gör reklam för MQ) om en fru som tar sitt pick och pack och drar till något barnhem någonstans och lämnar man och barn kvar... Lite snopna skulle de nog allt bli. Ibland känner man ju att allt liksom rinner över, och det är väl då man skulle ha möjligheten att lämna allt och ta en lång promenad för att rensa hjärnan. Men då får man väl ta till den här ventilen då och titta in till några nyfunna "vänner" och samla kraft...

7 kommentarer:

Anonym sa...

På avstånd är det ju både charmigt och gulligt och underhållande med två små söta ragator som härjar och tar plats, men jag förstår att det kräver sin kvinna. Heja arga mamman, här får du lite ork till i morgon:
Vill du ha ett annat jobb?

När ditt jobb känns tungt och tråkigt, du är på gränsen till depression och inget går som det borde på jobbet, gör då detta:

När du åker ifrån jobbet, stanna till vid ett apotek och köp en stjärttermometer av märket 'Johnson and Johnson'.

Öppna förpackningen och läs bruksanvisningen. Där kommer du att finna meningen:  ".. varje termometer har testats personligen i vår fabrik " .

Blunda nu och upprepa med hög röst minst 5 gånger:  
"....  jag är glad över att inte jobba på  kvalitetskontrollen  på 'Johnson and Johnson'.... jag är glad över att inte jobba på  kvalitetskontrollen  på 'Johnson and Johnson'....  "

Arga Mamman sa...

HAHAHAHAHAHAH!!!!!!!!! Vilken VIDRIG tanke!!

Anonym sa...

Filifjonkan tittar in
Godmorgon på tisdagen Ja du porslinskross är de små som skapta för, Rekommenderar en tallrik med tjockare typ av hårdplast, och bestick av hårdplast eller som Hasse Alfredssson sa: de kan äta med "rötterna" de liksom bara suger i sig det med dem,läs (händerna) och ja visst skulle du kunna bara ta kappan och ta en promenad med tystnaden i öronen,,,det behövs när det finns smått i huset, Andningshål,,,Men de växer fort alldeles för fort vissa dagar...

Arga Mamman sa...

Jag hör väl antagligen till de mammorna som tycker om att skapa jobbiga situationer för mig själv... ;) Tycker någonstans att det lilla välartade barnet ska kunna äta från en vanlig tallrik, precis som vi andra. Men, men jag hade ju besparat mig lite frustration och oro över att hon skulle skära upp händerna på kuppen...

Idag är dock en bättre dag och PMS:iga ARGA mamman har landat en aning.

Kram

Anonym sa...

Aha, är det bloggoholic det kallas. Har letat efter det ordet. Nu ska jag avslöja nåt som kanske får barnavårdsnämnden att knacka på dörren: Jag brukar sätta min 2-åring framför My Little Pony-filmen (kräks!) och sen gå och blogga. Oj, måste sluta! Det knackar på dörren!

Arga Mamman sa...

Underbart IT-mamman! Trodde nog att du var en sådan där "fantastisk-pedagog-mamma", men nu inser jag ju att kan vara en "sätta-ungen-framför-TV:n-så-jag-får-lite-egen-tid-mamma" också. Det lättar samvetet för oss andra!!!

Kram

Anonym sa...

alla trix som får oss att varva ner är nog bra tror jag. Ungarna överlever garanterat vid tv'n en sväng och mamma blir gladare :D lagom är bäst!