Är det så här det ska vara ? Dagarna rusar förbi med ett jämntjockt lager av måsten, och jag känner att jag försvinner i ett evigt packande av dagis- och skolväskor, tvättande av kläder och plockande av hudratals j-a leksaker... Men JAG då!? Var på vägen tappade jag mig själv?? Mellan varven känner man sig som en trotsig tvååring och jag skulle också vilja slänga mig ner på golvet inne i mataffären och skrika JAG VILL INTE!!!!!!!
I nästa sekund kommer skuldkänslorna som en smocka från himlen - jag som har SÅ mycket att vara tacksam för... Tre friska barn, ett än så länge lyckligt äktenskap och många riktigt goda vänner. Vad är det med oss människor som inte kan känna glädje och tillfredsställelse över det lilla i livet... Denna ständiga strävan efter mer och att saker och ting borde vara annorlunda. Man sitter och väntar på att livet ska börja medans det rusar ifrån en i 180 knyck. Jag kanske börjar på måndag - det där nya livet då allt är i balans och jag är tacksam för varje dag jag får vara med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Känner såväl igen mig. Vi lixom går omkring å väääääntar på att det ska börja åsså är det faktiskt redan i full gång.
Apropå packa väskor. Jag som borde ha rutin på skolan och skolväskor är väl den som glömmer läxor och lappar och badkläder mest av alla.
Ps. Ändra inställningar för comments så att alla kan kommentera.
Ska fixa det - man är ju rookie liksom!
Skicka en kommentar