torsdag 25 december 2008

Den stora gåtan


















Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

/V. Rydberg


Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

lördag 13 december 2008

Glöggdoft & ångest

"Det är mycket nu." Det är något man brukar säga, utan att egentligen fundera över vad det är som är "mycket"... Just nu är det tankar kring mitt arbete som är "mycket".Ska jag våga gå utanför ramarna? Ska jag våga ta klivet och lämna tryggheten? Följer jag mitt hjärta så är svaret solklart. Men ska jag följa det sunda förnuftet så blir svaret ett helt annat.

Utanför dinglar snöflingorna ned och lägger ett förlåtande täcke över allt som vi inte hann med i somras. Ska försöka lägga ett täcke över mina funderingar också så att julfriden ska kunna infinna sig även i år. Har varit ledig ett par dagar och ägnat mig åt pepparkakshus, smörkola och allmänt julmys... Tänt ljus i överflöd och låtit glöggen stå på plattan hela dagen för att riktigt få njuta av den underbara doften... Borde kännas underbart. Men det är mycket nu...

lördag 15 november 2008

Till mamma

Mor lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela världen… Jag kan i sanning säga att du varit precis den mamman för mig. Den bästa i hela världen, för just mig. Du har gett mig kärlek & trygghet och lärt mig att stå på mina egna ben även om jag helst, precis som dig, hade velat gömma mig och undvika det som känns svårt.

Att våga, att prova, att säga ifrån är egenskaper som du skänkt till mig, trots att du inte alltid låtit dig själv ta lika stor plats… Tänk så många föräldrar som går den enkla vägen och istället lär sina barn att undvika alla saker som de själva räds. Som hindrar sina barn från att prova sina egna vingar och överför sina egna begränsningar på dem… Men det har du inte gjort.

Du har alltid lyssnat på mig. Alltid kommit med kloka ord. Tänk, mina vänner till och med avundades mig för att jag hade en mamma som jag kunde prata med om precis allt… En mamma, en vän, en trygghet.

Jag känner tacksamhet. Jag vill att du ska veta det. Min största önskan är att jag kan skapa samma relation till mina egna barn som du lyckats skapa till dina. Att jag ska kunna ge dem samma grund att stå på, så att de står stadigt även när det blåser kallt…

Jag önskar också att du & pappa ska få njuta av en lång ledighet tillsammans. Att ni ska få finnas vid varandras sida länge, länge till. Att ni tillsammans ska finna glädjen i varje dag och få njuta av ålderdomen så som vi njuter av ett vällagrat vin.

Det är ju så vi alla måste se på livet. Att det blir rikare och mer smakfullt ju längre tid som går. Det finns givetvis de som inte förstår att uppskatta ett fint vin. Som inte förstår mödan som krävs för att uppnå ett sådant resultat.

Jag hoppas att du har den förmågan mamma.

torsdag 23 oktober 2008

Ett ljus för Carolin

Sänder mina varmaste tankar till Carolin Stenvalls familj & anhöriga. Inga ord räcker till, men vi är många många som tänker på er...

Känner också att mina tankar finns hos mördarens familj & anhöriga... Hur ska de kunna gå vidare? Kunna leva med något man faktiskt inte kan rå för. Någon man älskar har gjort något avskyvärt. Man vill hata men kan inte.

Jag önskar er alla styrka att gå vidare.

onsdag 22 oktober 2008

Biljett bokad!

En hel månad av mitt liv har passerat i rasande fart. Trots att jag jobbmässigt har befunnit mig i ett totalt vakuum så känns livet rätt så bra ändå... Att fundera över sin vardag är något som jag tror att ganska många - för att inte säga alla - borde göra då och då... Vad är viktigt? Vad får just mig att må bra? Vad kommer att få mig att känna mig nöjd när det är dags att summera?

Inte vara ett offer. Inte skylla på andra. Ta tag i sitt liv och göra precis vad jag vill med mina dagar. Lättare sagt än gjort, men en resa som jag gärna vill påbörja...