Fulladdade batterier

Nu har jag bara varit. En lång, lång stund har jag inte brytt mig om att hålla mig uppdaterad på vad som händer omkring mig. Har inte kollat jobbmailen och faktiskt inte ens tänkt särskilt mycket på jobbet vilket är en bedrift i sig. Inte heller har jag stressat runt hela Sverige i hopp om den "perfekta semestern". Och vet ni vad - jorden snurrar visst vidare ändå. En dag tar slut. En annan tar vid.

Jag har nog njutit av min ledighet mer än någonsin i år. Har lyckats med att leva det där kravlösa & enkla livet som jag så gärna vill uppnå. Men visst är det väl lättare att lyckas med det under sommaren? För hur underbart är det inte att stiga upp och se solen glittra över havet. Sätta på kaffebryggaren och gå ned till bryggan. Att se barnens triumferande leenden när de håvat in en liten fisk. Jag behöver faktiskt inte så mycket mer. Förutom några fler plusgrader på termometern möjligen...

Härligt har vi haft det i alla fall och jag ska försöka att spara några solnedgångar i mitt inre. Det kan vara bra att ha när frosten biter mig i kinden.

Konsten att bara vara

Det lyckades inte särskilt länge. Att behålla den där känslan alltså. Har hunnit få både mail & telefonsamtal från jobbet redan. Saker som måste fixas. Saker som måste kollas. Barn som kivas. Hus som måste städas. Goa grannungar som väller in och höjer ljudnivån ytterligare en smula. En sol som lyser med sin frånvaro & ett regn som aldrig vill sluta. Fast det är klart. Det är ju sannerligen läge för en skogspromenad fylld av förföriska dofter... ;)

Tror att det är dags att fly nu. Stänga av mobiltelefonen. Fimpa internetuppkopplingen. Sätta sig på bryggan och dingla med benen istället. Gå till biblioteket och njuta av lånad tystnad. Att kunna acceptera en helt tom agenda. Låta känslan styra och faktiskt bara vara. Jag gör ett nytt försök.

Trevlig Midsommar!

Midsommarafton idag. Känns nästan en smula overkligt. Midsommarblomstren står plikttroget i dikeskanterna och är lika självklara som sillen och midsommarstången. Igår när jag cyklade hem från jobbet så uppfylldes jag verkligen av den där känslan jag alltid fick som barn när sommarlovet kom. En känsla av frihet. Som en kalv som släpps ut på bete för första gången... Det pirrar i hela kroppen och det går inte att hindra Zlatan-leendet som sprider sig i ansiktet...

För en stund så slöt jag mina ögon och drog in alla dofter & ljud omkring mig. En syrenberså & nykära pippifåglar. Doften av regnsmekt skogsmark. Solens strålar som värmde min kind. Underbart! Måste försöka behålla den känslan inom mig hela sommaren.

Jag hoppas att solen skiner på er alla i helgen!

Utbytbar trygghet

Snart är det utcheckning för syster mellan och syster liten. Deras tid på sina respektive dagisavdelningar är över och det är med ett visst vemod vi konstaterar att en epok i deras liv är över.

Undrar hur det känns för de små egentligen? Ena dagen är man nära nära sina fröknar. De är de vuxna som man tillbringar den största delen av sin dag med. Nästa dag är de utraderade helt och hållet, och man ska istället acceptera nya människor som sin trygghet. Den som tröstar när man skrapar knäet eller längtar alldeles förskräckligt efter sin mamma...

Det går ju i de allra flesta fall alldeles utmärkt bra - men visst får våra små acceptera ganska stora förändringar i sina liv som vi vuxna bara tar för givna? Är man krass så är det väl en bra förberedelse för vuxenlivet. Relationer är utbytbara. De som är viktiga för oss en period i livet kanske vi inte ens hälsar på när några år har passerat... That´s life.

Solenergi

Har varit hemma hos mina föräldrar och tankat energi en stund. Beklagat mig och blivit stöttad. Fått vara i fokus en liten liten stund. Tänk vad det kan göra gott att ha ett andningshål att fly till.

När jag körde hem insåg jag att det ju faktiskt blivit sommar nu. Riktig sommar. Kvällssolens strålar smekte omgivningarna och det är märkligt hur annorlunda allt ser ut på kvällen. Ett lugn sprider sig och det är som om både växter och djurliv samlar kraft inför den nya dagen som väntar på att få göra entré.

Doften av nyklippt gräs blandat med bensinångor från någons gräsklippare letade sig in i bilen och för en sekund så tänker jag att det måste vara den underbaraste doften av alla... Till och med alla maskrosor som står där som kavata små solar är vackra och så fyllda av livskraft att det nästan smittar av sig.

För visst är det väl fascinerande att hur mycket man än försöker bli av med dem så poppar de upp på de mest omöjliga ställen... Ska försöka tänka på den där sången från barndomens somrar nästa gång jag irriterar mig på dem. "Jag lät alla mina maskrosor finnas. Fast jag vet att de kallas ogräs och bör rotas ut. För det är så skönt att sitta och minnas. Små solar i gräset när sommaren är slut..."