Tillbaka till verkligheten

Tillbaka i verkligheten igen... Har haft en relativt härlig semester långt borta från alla måsten och från allt brus... Sett och gjort en massa trevligheter och faktiskt längtat efter vardagen... Arga barn som kastar sig i affekt från alla måsten som att äta & sova. Arga mammor som önskar att de kunde göra detsamma... Trevligt att vara ledig ifrån alltet - men är det inte lite härlig att börja om också?

Vet inte egentligen... Får man längta efter vardagen? Är det inte lite syndigt - att sakna sin vardag?? Känna lycka i sin inrutade värld? Det är väl det som är det fina med semestern antar jag, att man får fylla på depåerna med energi och faktiskt kunna SAKNA livet av jobba äta & sova en liten aning?

Semesterharmoni - finns den?

Semester med familjen. Så härligt det låter där i februari när man längtar efter vårsolen... Sedan rusar månaderna förbi och vips så är man där. Ut på äventyr! Helst ska man hinna med så många attraktioner som möjligt på sina stackars fem veckor. Man ser rödblommiga och argsinta människor lite överallt. Log för mig själv när jag stod utanför IKEA och iakttog ett äldre par. Kvinnan hade köpt servetter i ALLA färger som finns (typ) och stod och försökte organisera sina små inköp. Då kommer mannen och måste nödvändigtvis lägga sig i HUR hon packar dem i bilen. "Vad spelar det för roll" säger hon. "Alla har ju samma form och storlek" Gnabbet fortsätter och till slut höjer mannen rösten och säger " och hur kan man släpa med sig så jävla mycket kläder på semestern då!!!?" Svordomarna avlöser varandra. Kvinnan blir högröd och fräser "Trevlig start på semestern det här - en riktigt trevlig start..." Jag fick bita mig i kinden för att inte börja skratta högt och tänkte att det är minsann sig likt överallt...

En kärleksfull famn

Tänk vad jag älskar min mormor. Varm och god - utan krav på tillvaron. Hon är en så sällsynt nöjd och tacksam människa. Trots ett liv som har kantats med sorger så finns där ingen bitterhet. Hennes mamma dog när hon var en liten flicka och mormor tvingades ta hand om sina småsyskon när pappan arbetade, men inte en enda gång har jag hört henne klaga över att hennes barndom fick ett så abrupt slut. Hon är helt enkelt inte den sortens människa som klagar.

Bäst trivs hon när hon får öppna sin dörr för andra. När hon får se till att andra har det bra. Då är min mormor riktigt nöjd. Det finns så mycket trygghet i den famnen och jag tror faktiskt aldrig att jag hört henne riktigt arg. Tror inte ens att hon någonsin höjt rösten åt mig. Det slog mig idag när vi åkte och besökte henne.

Inte ens när mina små huliganer anfaller hennes hem har hon något argt eller surt att säga, trots att hon är gammal och börjar bli ganska trött... Nej, med samma kärleksfulla famn omfamnar hon dem, precis som hon alltid har omfamnat mig. Och det hugger i hjärtat på mig när jag tänker på att tiden tillsammans inte är evig. Jag är dock väldigt tacksam över att mina barn har fått förmånen att lära känna henne, och jag hoppas att jag en dag kan lära mig att leva livet lika förnöjsamt som henne...

Guldmedlemmen...?

Hej Viktväktarna - minns ni mig? Ja, ni vet den där medlemmen som sponsrar er verksamhet! 350 kr i månaden för ...ingenting! Har inte varit in på hemsidan på lääääänge nu och har nog i ärlighetens namn inte provat på ett enda av era fina recept. Har inte ens en gång varit på några möten - men betalar det gör jag! Jag kanske får se det som ett "offer" för mina synder - betala en slant och fortsätt vara fet med gott samvete? Men det är ju det som är det jävliga. Jag har ju inte gott samvete. Det går ju inte en dag utan att jag tänker att jag borde. Inte en dag utan att jag stoppar handen i frysen och käkar minst tre chokladbollar heller... :) Helt fantastiskt. Att det ska vara så svårt. Om jag då åtminstone kunde sluta betala för eländet och acceptera mig själv som jag är...

Grått & Trist

Regn, regn och mera regn. Nu börjar jag vara less på det här. Det är som att jag tappar all handlingskraft när det är tråkigt väder. Märkligt det där. När det är vackert väder kan jag få värsta rycket och börja med alla måsten, men när jag verkligen har läge att rensa i garderober och andra överfyllda gömmor då tar jag mig inte för någonting alls. Men jag antar att det ligger kvar i morgon också... Fast då kanske solen lyser och då borde jag väl ändå göra något vettigare än att städa?

Barnen har då roat sig med varandra i alla fall. Byggt kojor i köket där både legogubbar och pollydockor har samsats... Det är fantastiskt att lyssna på deras dialoger och hur de löser sina oenigheter med högklassig förhandlingsteknik. Igår tjuvlyssnade jag när fyra-åringen och hennes jämnårige vän hade en ivrig diskussion. "Näj jag blij stor ska jag ha minst TIO barn!!!" "Nähä - det kan du inte bestämma! Det äj magen som bestämmer hur många barn det blij!!" "Johooo - det finns JÄTTEMÅNGA fjön i min mage å av dom blij det barn... " "Jaha, men tio äj ju ganska mycket..." Jo - men mina fjön ska bli bäbisar och min stojebjoj ska vaja ett av dom..." Jag log för mig själv och tänkte att tids nog kommer nog den drömmen av svalna...