måndag 25 juni 2007

Varför slutar man att skutta?

Lata dagar med strålande sol. Myggbett som kliar och barn som skuttar. Det är sommar det... Jag ÄLSKAR att se skuttande barn. Det finns liksom inte plats för all glädje i kroppen och då måste man skutta. Inte ofta man ser vuxna skutta... Är det helt enkelt så att vi inte känner samma glädje längre eller är det barndomen som äger det uttrycket? Hur det än ligger till så gör det mig glad att se skuttande barn. Ingen oro. Inga bekymmer. Bara ren och sann glädje.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Kanske vi vuxna skulle försöka att skutta lite mer!!!

Anonym sa...

Vad hemskt om vi förlorat vårt skuttande... *funderar* Det måste vi värna om, skuttandet, imorgon ska jag skutta till jobbet! och när barnen bråkar ska jag skutta iväg ut på gården... skutta, skutta, skutta... härligt ord!! kramar till dig =)

Hannele på Hisingen sa...

Jag skuttar fortfarande :)

Anonym sa...

Hannele - det glädjer mig!!

Anonym sa...

Alla balla tjafs uti binbgabångabäcka alla balla tjafs uti bingabånga bej.Sjunger,," hej skutteriskutterumpen stumpen ...hej skutteri skutterullanlej apropå skutta...skutta bör man annars dör man tror jag..