onsdag 27 juni 2007

Nannyjouren - hjälp mig!

Nu har Arga Mamman varit arg. Jättearg. Funderade helt seriöst på att lägga ut dem på blocket igår. Barnen alltså. Tänk att ungar kan verkligen konsten att driva en till den spets där vansinnet ligger och lurar... Igår hade vi besök av en gammal god vän till mig och hennes familj. Den här vännen och jag är rätt så olika vad gäller synen på barn och hon har alltid varit väldigt kritiskt till andras barn - något som gjort att jag nästan blir nervös när hon kommer och hälsar på. (Mitt problem - jag vet...)

Hennes barn är sådana där barn som sitter still och frågar mamma om de får ta en till kaka från fatet medans mina är sådana som länsar hela fatet om jag inte hinner reagera... Mamman ingriper ALLTID om någon annans gräsliga unge inte vill låna ut sin leksak eller gör något annat som inte passar hennes små änglar. Sedan får man höra det också. Om andras barn alltså. "Den där ungen är då för hemsk bla bla bla..." Därför blir jag nervös när hon kommer och hälsar på - så även igår. Och detta känner ju då barnen med sin radar. Jag har ALDRIG varit med om att de uppträtt värre än igår. För att nämna något så SPOTTADE Två-åringen mig i ansiktet när jag sa att hon hade fikat färdigt nu... Jag trodde att jag skulle explodera! Räkna till 10, eller svära på teckenspråk räcker liksom inte till i sådana lägen. NANNYJOUREN - HJÄLP MIG!!!! Vad gör jag för fel!?

Vi pratade en lång stund om vad som hänt när gästerna hade åkt. Man kan väl inte göra så mycket mer än att visa på sitt tydligaste sätt att det här accepterar jag INTE. Men visst är det typiskt att sådant här händer när man så gärna vill att de ska bete sig väl... Det är väl just det de känner på sig - att nu är det läge att kolla mammas gränser, hon verkar ju spänd som en fiolsträng...

Nåja, nu börjar en ny dag under solen. Ingen idé att älta gamla misslyckanden. Var dag har nog av sin plåga, visst var det så?

19 kommentarer:

Spets och snor sa...

Haha vilken plåga. Det är så typisk att det blir så just då. Känner igen mig! Strunt i henne, jobbigt med folk som måste tycka om allt. Kan de inte bara "go with the flow" som vi andra?

Arga Mamman sa...

Kram till dig...

Anonym sa...

1. som spets o snor säger, strunta i andra mammor...
2. våga ta tag i spottande direkt trots andra mammor...

Jag har suttit i precis samma sak med tre täta busiga grabbar och nu är de stora krävande på annat sätt som jag spytt galla över idag på bloggen...

Läs du så får du se vad som komma skall...

Men stora kramar på dig och lita på dig själv!!!

Arga Mamman sa...

Tack Maria - ska genast kolla in vad som komma skall... Kan det verkligen bli värre? :(

Anonym sa...

Åh herregud, det finns inget värre än folk som öppet sitter och kritiserar hur andra människor gör med sina barn?
Man ska inte lägga sig i nån annnans barnuppfostran än för sina egna barn, så länge de andra barnen inte är taskiga mot ens barn.
Okej, det finns tillfällen när jag har lagt en högljudd kommentar när några barn sprang på raddan med kundvagnar på ICa, och mamman stod i kassan och hon sa inte åt dom att gå ner utan hon skrek "Hoppas du ramlar och slår dej ordentligt!!"
Sånt där tycker jag är fel... Fast iofs sa jag inte mer än 'Men herregud...'men ändå! Jag skulle aldrig gå fram till mamman och påpeka vad hon gör för fel...

Såklart du blir helt nervös när ett sånt kontrollfreak kommer hem till dej, sen är det ju aldrig fel på väluppfostrade barn, det får jag ju säga. Men man ska inte lägga sej i ändå.
Det bästa tipset jag kan ge dej är hur min mamma gjorde när nån av vi barn var besvärliga. Hon skällde på oss och släpa in oss i våra rum, så fick vi ligga där och gasta och skrika till vi blivit lugna eller till och med somnat.
Vi var skitbusiga barn men vi var ändå väluppfostrade om man säger så...

Hoppsan vilken lång kommentar=)

Du är väl med och tävlar hos mej? =D

Arga Mamman sa...

Hallå där Maria - kul att du hälsade på! Nej, det är klart att man vill ha väluppfostrade ungar... Men att det ska vara så svårt att få det att fungera... Jag har nog också burit barn på sina rum, kört den mjuka linjen, kört den hårda linjen, tjatat, försökt att vara pedagogisk - och det är väl antagligen det som är felet? Att man inte kör samma linje rakt av och är konsekvent... men det är lättare sagt än gjort... :(


Kram

Anonym sa...

Å vad typiskt. Just när fascistmorsan var där. Men det är väl det som är grejen. Att det bara blev så just därför. Vad trist att veta att du är "nästa fasansfula historia" som hon berättar för andra... Hemska människa. OCh synd om hennes barn. För det där med att sitta stillbehöver inte betyda att de mår bra eller ens kommer överens med sin mamma i livet (ta det från en som vet och inte kan vara i samma rum som sin mamma!!!)

Arga Mamman sa...

Hej där Kaffeflickan! Ja det kanske är det det handlar om... Att jag är rädd för att bli "nästa historia..." Alltid rädd för vad andra ska tycka. Så himla Svensson... Till min väns försvar ska jag säga att hon absolut inte är någon fascistmorsa. Ungarna råkar bara vara väldigt lugna och välartade... till skillnad från mina då... Sedan har hon väldigt starka känslor kring andras icke så välartade barn och det är synd. Det sabbar ju på ett sätt vår relation för det blir så väldigt jobbigt att umgås då hon alltid "rycker ut" när något går emot hennes barn och alltid skyller allt som händer på andras barn...

Själv är jag en sådan som nästan alltid dömer mina egna i första hand om något händer (kanske beror det också på att jag inser vad de är kapabla till ;) Just igår så var det ju dock helt o hållet mina monster som sabbade kvällen med sitt inte alltför trivsamma beteende... och ska jag gå djupare i saken så var det väl egentligen jag själv som sabbade kvällen som lät sådana triviala saker påverka mig så...

Kram till dig!

Anonym sa...

Vet du vad...en gång när jag satt och var moraltant hemma hos mig själv (fröken som jag är)hände det som inte bara får hända!
Jag hade just ojat mig över barn som biter varandra och att det var det värsta jag visste....och vad händer....jo...
Min egen son biter min kompis flicka på kinden. Pang på och det var en liten lärpenning för mammaperfekt! Jag tror han där uppe var framme för att lära mig ett och annat. Försöker att inte moralisera längre över andras barn. De är faktiskt ganska underbara de också...Puss på dig!
Jag kommer om du behöver passning, det vet du.

Anonym sa...

En sak till...har du utvärderat din "vän"?

Anna sa...

Jag förstår din känsla, minns liknande händelser sedan mina var små. Antagligen kände du dig så obekväm med besöket att barnen märkte av det och härjade loss. Så var det för mig iaf!
Det finns inget som säger att ett livligt barn är sämre uppfostrat än ett som sitter blickstilla sköter sig, i mina ögon säger det istället mer om den andra familjen.

Nä usch, har hon problem med dig och barnen så är det hennes problem. Tryck på Ignoreknappen bara och låt den vara intryckt by default i hennes sällskap!

Ha det gott!

Steffe sa...

Du kan ju alltid trösta dig med att det inte var din "väninna" hon spottade på!

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Arga Mamman sa...

Annis - hahaha! Synden straffar sig själv ibland, visst är det så...? Rätt så komiskt att det hände just när ni pratade om det. Jag krockade en gång när jag just satt och pratade om krockar med min väninna i bilen... Kanske känner man på sig vad som komma skall?

Utvärderat? Vi har lika trevligt som förr när vi träffas utan barn. Med barn så kanske det är mig det handlar mer om än henne...? Ska försöka trycka på "ignore-knappen" som Anna sa!

Anna - kul att du hittat hit - jag uppskattade din kommentar!

Steffe - välkommen! Hahaha!! Jo, du så kan jag ju välja att se på det!

Maria sa...

Hej! Roligt att du hittade till min blogg, välkommen åter! Nu har jag hittat din också. Skönt att läsa om en annan "arg mamma" som man ju är ibland, senast idag puh!

Anonym sa...

Åhh, vad jobbigt... jag riktigt känner din ilska och uppgivenhet.. men misströsta inte. Det är fullt normalt beteende... hehehe, ja i alla fall hoppas jag det, annars har vi stora problem i vår familj... tycker aldrig att de riktigt lyssnar nuförtiden, man kan vänta sig vadsomhelst... hahahahaaa.... ja, nu fick din väninna något att berätta =) styrkekramar till dig

Anonym sa...

Tack Barbro - det behövde jag...

Anonym sa...

Men hjälp vilken jobbig väninna. Snacka om att sitta på helspänn när man är där. Tyvärr känner ju barnen ofta av sånt också och det blir som det blir.

Bry dig inte.

Ha det gott!

Anonym sa...

Kära du,,håll ut...de växer fort...