Hoppet har kommit åter!

En lång lång väntan när en kropp vill ge upp - men en själ vill fortsätta kämpa. Vi känner alla en stor ödmjukhet inför livets bräcklighet och en tacksamhet för dagen idag. Du är en sann fighter!

Reviderad önskan

Ångrar mig. Nu önskar jag bara att en person i min närhet skall överleva. Allt annat blev plötsligt helt oviktigt.

Önskelista

Äntligen ledighet... Önskar mig klarblå himmel och gnistrande snö. Varm choklad i skidbacken och äppelröda kinder. En rasslande skidlift som ger mig ett behagligt lugn. Manchesterrandiga pister och en kvällsbrasa i mörkret. Skidtrötta barn som somnar snabbt om kvällen. En glas rött med bästa maken och en god bok vid sängkanten... Önskelistan komplett!

Orkeslös

Arga barn. En trött mamma. Högar av disk. Högar av tvätt. Dammråttor som ligger och morrar i hörnen. Ingen ork. Tror att jag lägger mig i soffan och glor på något meningslöst TV-program istället. I morgon är en annan dag.

Release me...

Totalkaos just nu. Men inom mig gror ett litet frö. Ett frö av längtan efter frihet. Tänk vilken makalös möjlighet jag har givit mig själv. En möjlighet till något nytt. Att tänka bara på mig. Att få känna mig fri.

Var tvungen att gå ut och samla tankarna en stund i kväll. Februarikylan bet mig i kinden och ögonfransarna pryddes av isblandade mascaraklumpar, men det var ljuvligt... Kände ett pirr i kroppen som det var länge sedan jag kände. Kan faktiskt förnimma precis när det var när jag tänker efter... En vacker sensommardag då jag sitter i bilen på väg hem från jobbet. Solen gassar och himlen är så där blå som bara en svensk himmel kan vara... Jag minns att jag vrider upp volymen på RIX FM och glädjen känns som ett rus genom hela kroppen. I magen ligger bebis nr 2 och jag är fri... Ska vara ledig i nära två år och har jobbat min sista dag - och jag känner mig genuint lycklig.

Lite av den känslan kom till mig ikväll. En stjärnklar februarikväll. En mångubbe som följde mig längs vägen. Snökristaller som glittrar i månljuset - ett glitter som liksom smittar av sig och jag blir tvungen att le där jag går... Känner mig förväntansfull... Nu är det upp till mig själv att skapa fler feel-good minnen som jag kan plocka fram ett år när jag är tillbaka innanför ramen. När tankarna krymper och livet blir lika uppblåst & tomt som en sufflé...

Har aldrig gillat sufflé när jag tänker efter... Tycker mycket bättre om smågodis. Gäller bara att se godbitarna när de ligger där framför en. Ibland väl dolda av alla uppblåsta måsten. Men snart är jag fri. Vilken oändlig möjlighet! Ska plocka påsen full i år - och tänk jag gillar både salta & sura...