fredag 18 april 2008

Feberdimma

Idag har livet återvänt. Har legat i influensa som tagit min kropp i sitt våld en bit i taget. Först värk i lederna så att hela kroppen kändes som ett plockepinn, sedan migränliknande huvudvärk så att jag nästan trodde att ögonen skulle poppa ut,därefter nära 40 graders feber och komaliknande tillstånd, sedan förkylningssymptom med rethosta och snorig näsa och som grand finale - outhärdligt illamående med utslagen mage och kräkningar... Underbart! Lägg sedan till att alla barnen också har varit hemma med samma tillstånd. Måste säga att sonen var en riktig ängel igår när jag var som sämst. Fixade lunch och mellis till syskonen och plockade ur diskmaskinen och städade undan för att "göra mamma glad". Hörde honom mässa på småsyrrorna som inte ville hjälpa till "kallar ni det här samarbete va!?" Jag kunde inte annat än att småle där jag låg... Sedan kröp han upp hos mig och deklarerade att han faktiskt kunde förstå om jag tycker att det är jobbigt ibland...

Själv konstaterade jag att min kropp är rätt så klok ändå. När den sänt ut signal på signal åt mig om att jag borde dra ner på tempot och jag ändå rusar vidare - ja då SÄNKER den mig så att jag faktiskt inte KAN göra annat än vila och återhämta mig. Antar att det fungerar så. När den mentala biten blir överhettad så måste det till en fysisk överhettning för att man faktiskt ska varva ned. Där mitt inne i feberdimman så känner man sig ju rätt så tömd på tankar. Det virvlar inte runt en massa kom-ihåg-lappar på allt som måste göras på jobbet när jag kommer tillbaka, utan det är bara fokus på att andas och finnas. Dessutom så känner man ju en viss grad av tacksamhet när då livet äntligen vänder åter. Kanske ska jag försöka behålla den känslan ett tag framöver, så att jag inte hetsar upp mig över batateller som faktiskt inte påverkar mitt liv om jag tänker efter...

11 kommentarer:

MissyElliot sa...

Har genomlidit samma gissel och varit utslagen i en vecka. Fy attans vad det är hemskt att vara sjuk!
Härligt att höra att du är på bättringsvägen.
:-)

Sanny och Helena sa...

Fyyy vad hemskt det låter, välkommen tillbaka till de levandes skara!
Men du har helt rätt, kroppen är så klok! Fast man gör vanligen sitt bästa för att ignorera alla felmeddelanden den skickar ut in i det längsta.....sån är jag med, till ingen nytta alls.
Ha en trevlig helg, kram H

Sanny och Helena sa...

Fyyy vad hemskt det låter, välkommen tillbaka till de levandes skara!
Men du har helt rätt, kroppen är så klok! Fast man gör vanligen sitt bästa för att ignorera alla felmeddelanden den skickar ut in i det längsta.....sån är jag med, till ingen nytta alls.
Ha en trevlig helg, kram H

Sanny och Helena sa...

Värst va tjatig jag är då....

Anonym sa...

Hej!

Kul att höra från dej igen. Jag har saknat dina inlägg fastän du inte varit borta länge.
Vad jobbigt du haft det. Hoppas det blir bättre snart. Men bli inte helbra för snart så att du står på i vanligt tempo, utan softa lite ett tag till. Skyll på sviterna efter sjuken om det är någon som klagar på jobbet.

Kram och ha en fin helg!
Zäta

Anonym sa...

Stackars krake! En sjuk småbarnsmamma är det riktigt synd om. Kram på dig!
Det var så länge sen jag var här. Roligt att se att du är igång igen, även om du för tillfället är däckad av feber...

RANA sa...

Ååååå vad jobbigt, gumman!!! Stackars dig. Skönt att du är på benen igen. Och vilken ängel till son du har.

Kram, Rana

hem ljuva hem- helena sa...

Men vilken gullig och ansvarsfull son du har!! Vilken glädje att uppleva det mitt i eländet. Tror helt klart på din teori om att fysisk sjukdom träder in när det blir för mycket jobb för hjärnan (och det är nog tur det). Skickar dig stärkande krya-på-dig-kramar!

Filifjonkan sa...

Hej,
Vaknade upp ur mid idé och gick till jobbet barbent idag. Såg din kommentar hos mig från flera månader sedan och kände naturligtvis stor sympati med dig då du är sjuk. Det är SÅÅÅ synd om dig!! :-)

Hoppas du fick vila och snart kan jogga lite lugnare under en härlig vår!

Hanna i Det stora grå huset sa...

Vilken härlig son som tog initiativ och fixade själv. Vad gulligt...
Hoppas att du mår bättre snart!
Hanna

Arga Mamman sa...

Tack alla gulliga vänner för era värmande hälsningar!

<3<3<3<3<3<3<3<3<3