måndag 1 september 2008

Vad håller jag på med?

Solnedgångar att spara i sitt inre... Visst var det så jag sa? Konstigt att det redan känns så avlägset fastän det var alldeles nyss. Känns lite bättre idag med "alltet"... Inte lika ont i kroppen. Inte lika uttråkad i knoppen. Har lånat en bok som heter "Vad håller jag på med?" "En bok om beteendeförändring & konsten att leva det liv du är värd!" Ingen dum titel va? *ler* Känns som något man skulle kunna ägna en liten minut åt. Ska genast krypa ner i min säng och läsa en stund. Tja, efter att jag har plockat undan i köket och packat dagis/skolväskor vill säga... Kanske får spara boken till en annan dag.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror du lider av postsemesteral stress. Jag känner av den varje år, särskilt på senare år.
Det kvittar hur bra semester man haft. När man väl börjar jobba kan man också känna sig glad och förväntansfull men efter någon eller några veckor övergår det i tomhet.
"Var det så här det var? Ska det inte hända något mer?"
Min erfarenhet säger mig att det bara är en övergående fas. Som dessutom kan påskyndas genom en lagom aktiv och meningsfull fritid. Du aksnek skulle prva att börja sjung i kör, eller gå en kurs i batik.

Snusilus o Sannibus sa...

Hej!

Jag tror att du är på rätt väg, du måste bara komma fram till vad det är du vill (göra). Trist att det inte ger dig något på jobbet. Hade du kunnat satsa på ålderdomshemmet så är det nog många som hade blivit enormt glada :)

Ha en skön vecka!

Kram Susanne

Anonym sa...

Känner igen mig och när jag känner att jag är i kamp överallt brukar det bli flykt. Låna en stuga av någon och åk iväg, själv eller med någon kompis över dagen och fundera på vad du vill och vad du måste och vad du rimligtvis kan skippa. Jättekram

RANA sa...

Bekanta känslor, bekanta tankar. Gumman. Hoppas du får en fin och mysig helg, för det är du också värd.

Massor av kramar,
Rana

hem ljuva hem- helena sa...

Låter som en intressant bok! Känner igen mig i mycket av dina tankegångar i inlägget nedan. Önskar ofta att det fanns något som jag verkligen brann riktigt högt för och som dessutom skulle vara möjligt att satsa på i någon form. Hoppas att vi kommer fram till det en dag! Kram!!

Arga Mamman sa...

Zäta - är det så enkelt som det låter så hoppas jag att det går över snart... Det är bara det att jag känner en osäkerhet på att det förändringsarbete min arbetsgivare genomför leder till något som är eftersträvansvärt för min person... Känns som om vi mäts uppifrån & ner och kraven höjs från dag till dag med samma spelplan som tidigare... Kraaam!

Snusilus tjejen - tack för din kommentar! Ja, vissa dagar är det ju lättare att fokusera på det som verkligen räknas... Det finns så mycket att glädjas åt, men visst är det lätt att fokusera på det negativa...? Kraaam!

Kaosjenny - Tog ditt råd på allvar och lämnade bort barnen förra helgen ... Hade en mysig helg med maken som gav lite extra kraft & energi... Tack & kraaam!

Ranavännen - Visst är det skönt att känna att man inte är ensam med sina tankar ibland... bara att veta att någon annan känner likadant gör det lite lite lättare... Kramis!

Helena - Tack - boken rekommenderas varmt! Man kan behöva att någon sätter ord på det man känner ibland... vet dock inte hur man ska våga ta ett steg mot strömmen... Lätta på ankaret eller vad man ska säga... Tänk om man bara tog sin familj o. drog iväg till ett främmande land under en tid... Tid att reflektera & tid att uppskatta det liv man lever här... Kraaaam!

RANA sa...

Hej vännen.

Nu är jag här och tittar till dig, och har plötsligt åter igen anledning att önska dig en mysig helg.

Hoppas du har näsan över ytan, gumman.

KRAM!
Rana

Dubbelörn sa...

Hittat åter tillbaka till dig o läser o läser...

Känner så igen mig i den frustration jag kände över min arb plats. Stressen so ökade, kunde inte koppla av o när man så gjorde det för en stund, så var man snabbt tillbaka under skruvtvingarna....

Byt jobb innan du dras ner!! Börja med att skicka ansökningar är ett steg på väg. Jag lovar det enda du ångrar är det du inte gjorde ;).

Det är inte ett lätt pussel med småbarn, familj o jobb. Man tappar lätt både bort den viktigaste av alla, sig själv.

Det har tagit tid att komma hit där jag är idag o ändå är jag inte den jag en gång var. Men jag har lärt mig att strunta i kök o småplock o i stället göra saker som får mig att må bra. Allt fr att ta promenader i skogen, qi gong, läsa en bok, strosa på stan el bara vara ;). Precis som du tidigare skrev så snurrar jorden ändå.

Det gör ont i mig att läsa för jag blir själv åter påmind av det som var. Önskar inte någon att hamna så under isen som jag gjorde då...

Du får gärna maila mig.

Varma kramar till dig

Arga Mamman sa...

Dubbelörnen - Vad roligt att höra av dig igen... Tackar för din kommentar och tackar framförallt för dina råd... Kram till dig!