lördag 8 mars 2008

VM-guld i Curling..?


Uppladdning eller urladdning...? Tja, tanken på en omstart var ju god i alla fall. Tröttheten är dock värre än någonsin och det är en bedrift om jag håller mig vaken längre än barnen. Trots att jag ser ljuset som hägrar långt där borta, så är det svårt att mobilisera kraften och få något vettigt gjort. Tre-åringen håller på att driva oss alla till vansinne med sina ständiga ego-utbrott och både jag & mannen inser att vi trippar lite på tå kring henne just nu bara för att slippa dessa energitömmande affekt-stunder.

Är det månne så att vi faktiskt borde kalla oss "curlingföräldrar"? Levde i tron att det är föräldrar som är oförmögna att sätta några gränser, men så köpte jag boken "Sopa Lagom!" av Maria Carling och Elisabeth Cleve, och plötsligt så inser jag ju att det faktiskt är ett begrepp som passar på många av oss som lever med småbarn idag.

I boken beskriver man curling föräldrar så här:

"De är hårt arbetande, stressande och ambitiösa människor som är beredda att göra allt för att barnen ska ha det bra." (Ja, vem sjutton vill inte det..?)

"Curlingbarnen får mycket uppmärksamhet och stöd i sin utveckling. På fritiden har de många aktiviteter. De får mat de gillar, god service och många presenter."
(No shit!?)

"Curlingförälderna frågar också flitigt vad barnen vill, i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Detta gör att barnen känner sig som jämlikar och deras självkänsla stärks."
(Ja, vem av oss vill INTE att barnen skall ha en god självkänsla??)

Men sedan kommer det verkligt instressanta då den danske familjeterapeuten Jesper Juul utalar sig i boken: "Allt ser så kärleksfullt och omtänksamt ut i den moderna familjen, men barnen blir ofta disharmoniska redan i 3-, 4-årsåldern. De vuxnas frustration stiger i takt med barnens orimliga och ofta absurda krav. När det är som värst kommer föräldrarna in i ett tillstånd av permanent, frustrerad utmattning och barnen blir högljudda, osociala och olidliga att vara tillsammans med." Oj... Kan jag möjligen ha hittat diagnosen på våra symptom!? Kändes nästan befriande att läsa det här för ibland funderar jag verkligen över vad det är vi gör för fel...

Tittar man på "Nanny Jouren" eller något annat uppfostringsprogram så tycker jag det känns som om de ägnar sig åt att fostra hundar i viss mån. Det är "back to basics" och föräldrarna återvinner platsen som högsta hönset i rangordningen igen. Och kanske är det så det måste få vara? Barnen ska inte vara våra jämlikar. De ska inte vara med på alla beslut, utan får helt enkelt finna sig i det vi som föräldrar anser vara lämpligast. För vem av oss känner sig inte hopplöst misslyckad när tre-åringen måste bäras ut från dagis utan ytterkläder... Ska försöka att sträcka på mig nästa gång det händer. För det är ju faktiskt barnets beteende som är oacceptabelt - och inte mitt!

Ska läsa vidare i boken och hoppas på att vi INTE kvalar in till VM nästa år!

13 kommentarer:

hem ljuva hem- helena sa...

Känner så väl igen mig i allt du skrivit! (-: Har också läst (och köpt) boken Sopa lagom, och reflekterat över just detta! Vad månne det bliva av våra små dagens barn när de en dag blir vuxna?

hem ljuva hem- helena sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
hem ljuva hem- helena sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Arga Mamman sa...

Helena - ja det är inte utan att man känner en viss oro... Bra med självinsikt dock så kanske man kan vända den negativa trenden...?

Kram till dig!

RANA sa...

Hej du mamma som man definitivt kan känna igen sig i. Jag har inte läst "Sopa lagom" - än.

Jag reagerar också som fan mot de där uppfostrings-Nanny-programmen. Tycker också att det liknar hunddressyr. Folk säger att Skäms-stolen (läs: skamvrån) fungerar, och det tror jag säkert. På kort sikt alltså. Hur hur blir det med respekten och tilliten och självkänslan - på lång sikt? Men vad vet jag, när det har gått så pass överstyr som det har gjort i de där programmen, måste man kanske ta till såna där drastiska metoder. Men det säger jag bara för att verka vidsynt - jag tror att man kan räta upp situationen pch ändå behandla barnen med respekt.

För att förtydliga: med respekt menar jag INTE att de ska få massor av leksaker, bestämma en massa, alltid få favoritmat m.m. Nej, alla medlemmar i familjen måste få trivas. Och de vuxna har ansvaret.

Detta blev lite längre än vad jag ansåg. :-) Jag har fått ut oerhört mycket av Jesper Juuls böcker, bl.a. "Ditt kompetenta barn". Det var det jag skulle säga. Och massor av styrkakramar från dig!!!

/Rana


PS. Angående att inte skämmas när
du bär en liten skrikande kotte utan ytterkläder från dagis. Helt rätt!!! När nån av mina börjar balla ur in public, försöker jag tänka så här: andra föräldrar fördömer säkert inte - de blir bara lättade att det just nu inte är detas små som löper amok. ;-)

L-Y-C-K-A T-I-L-L.
Det kommer att bli bra!

:-D

Anonym sa...

Hej igen! Längesen. Kan trösta dig med att jag bar ut en skrikande stel pinne (3-åringen) från dagis förra veckan. En bedrift att få på henne overallen när dagisfröken stod bredvid och tittade på. Pedagogisk svettande moder höll på att dö av skam. Jag alltså. Du är säkert en underbar mor. Trots allt. Kram!

Arga Mamman sa...

Rana - tack för dina stärkande ord... Ju mer jag läser i boken så inser jag att det ju faktiskt är en curlingförälder jag VILL vara - gäller bara att öva in tekniken med sopkvasten... hahaha!! Kraaam!


IT-Mamman - vad roligt att "träffas" igen!! Hihi, jo jag kan tänka mig att "pressen" blir ännu större "pedagoger emellan" liksom... :o) Tack för stödet! Kraaam!

Anonym sa...

Lillebror har åkt till dagis i bara pyjamas en dag... De skrattade jättemycket på dagis och han har inte gjort om det. Satt och skrek -Jag fryser ihjäl hela vägen och jag kontrade med -bäst att du tar på dig overallen nästa gång då... Visst, det sopas för mycket ibland, även i det här huset men vi kämpar på. Kram

Anonym sa...

Vaffö ska du hålla dej vaken, ta en tupplur.

Arga Mamman sa...

Jenny - hihi... vilken dyrköpt lärdom för lilleman... Bra jobbat! Kraaam!


Hannele - så sant så sant... bara det att jag gärna vill ha en liten pyttestund med vuxentid så jag orkar med min galna vardag... Kram!!

Anonym sa...

Efter t5uppluren kan du ha vuxentid :)
kram

hem ljuva hem- helena sa...

Du har fått en utmärkelse av mig! Gå in och kika i min blogg. (-:

Arga Mamman sa...

Hannele - visst, visst... bara det att när jag väl somnar kan inte hundra kanoner väcka mig... ;o)


Helena - nu blev jag ju nyfiken - ska genast kolla in! Tack & Kram!