onsdag 25 juli 2007

En stolt moster

Det har hänt något fantastiskt - jag ska bli moster! Lika makalöst märkvärdigt som när jag själv såg det blåa strecket på testet kändes det när jag hörde min älskade syster berätta om sin upplevelse... Jag minns känslan precis som om det var igår... En stor och fantastisk och skräckblandad känsla... Vad har vi gett oss in i? Är vi redo att bli föräldrar? Klarar vi av det? Första natten sov jag inte en blund. Låg och funderade på det där lilla livet som växte inuti mig och undrade om vi hade "gjort rätt" - som om livet är något som kan planeras in i minsta detalj...

Oroskänslan byttes snabbt ut till en enorm förväntan och nyfikenhet. Jag slukade all litteratur som gick att komma över och jag följde fostrets utveckling dag för dag. Läste om alla hemskheter som skulle kunna hända, som för att förbereda mig ifall något skulle gå fel. Första gången jag hörde hans lilla hjärta slå därinne kunde jag inte sluta le... Vilken fantastisk tid det var, nu när jag tänker på det. All förväntan inför att bli förälder. All nyfikenhet och längtan efter den här lilla människan som man aldrig tidigare mött. Den samhörighet jag kände med min man - det största äventyr vi någonsin gått igenom tillsammans... Ja, det är något helt fantastiskt. Kan nästan känna ett sting av avundsjuka nu när min syster har allt detta framför sig. Jag hoppas att jag ska kunna stötta henne och dela med mig av mina erfarenheter, men framförallt så vet jag att jag kommer att bli världens stoltaste moster!

14 kommentarer:

Anonym sa...

Grattis till den blivande mostern! Du kommer att bli en alldeles fantastisk moster, det hörs. Du kommer att vara intresserad av din systerson/dotter och följa hans/hennes liv. Du kommer att finnas där och stötta. Du behövs. Jättejättegrattis!

Arga Mamman sa...

IT-mamman: Tack du! Jag ska göra mitt bästa...

Anonym sa...

Åh, så jag känner igen mig i din beskrivning, slukade allt, oroade sig för allt, oroade sig för inget... Visst är det ändå ett enda stort mirakel!!!

Moster är dessutom så mycket lättare att vara än mamma!!! Jag är moster till tre och i augusti september blir det fyra...

Kram på dig "moster"

Anonym sa...

Grattis moster!
Tänk att nu kommer syrran också att få se en trappa förvandlas från något att ta sig upp för till något att trilla ned för.

Nina sa...

åh jag vet känslan; jag är faster men på norsk är jag tante ! Jag är världens stoltaste tante ! Och jag trodde inte att jag kunde älska någon annans barn och visst kunde jag det -det var hur lätt som helst ....synd bara att dem bor en bit bort (Oslo Norge) ! Ha en härlig dag !

Anonym sa...

Oj grattis. Jag blev nästan lite tårögd när jag läste. Tänker på kvällen då jag testade positivt, jag var ensam hemma och hoppade och skrek av lycka, det var helt oväntat och jag och killen var knappt ett par (vi hade träffats något år, men han var oförmögen att binda sej påstod han). Så han blev lite småchockad när jag ringde och berättade. Men när chocken lagt sej blev han överlycklig =) Mmm..haha dt får mej att le när jag tänker på det! =D=D

Anonym sa...

Grattis! Jag längtar tills min lillasyster ringer mig med såna glada nyheter... Tyvärr bor hon i England så det blir ju inte att man träffas så ofta.
Kul att du tyckte om receptet! :)

Spets och snor sa...

Kul att du ska bli moster! Kul att du gillade min film och speciellt helikoptern!

Anonym sa...

Maria - kram till dig med!

Erica - hehe... Nu är det väl i och för sig så att min syster skyddat mina barn från alla anfallande trappor i sin roll som moster... men det blir ju alltid något helt annat när det gäller ens egna.

Styggalillaloppan - ja blod är väl tjockare än vatten så jag antar att syskonbarn nästan känns som ens egna?

Maria - ja visst är det märkligt vad ett litet blått streck kan göra med en... :) En känsla som alltid kommer att finnas där inom en...

Sandra - England, ja det var ju inte direkt runt hörnet... Har ni webb-kameror då så att ni ändå kan känna er närvarande?

Spets och Snor - jag gillar ALLT "hemma" hos dig!

Kram till er alla!

Anonym sa...

Underbart!! Visst är det så, man blir lätt avundsjuk när man hör andra berätta att de är gravida... det tror jag aldrig går ur... det är så fantastiskt, denna skräckblandade förväntan... gåshud... kramar

Anonym sa...

Kul. Jag och min 12 år yngre syster gick höggravida tillsammans, det är 3 månader mellan kusinerna.

Anonym sa...

Barbro - ja, man får vara tacksam att man fått förmånen att prova på det... Ett mirakel är vad det är!

Hannele - så mysigt! Och vilket band dessa kusiner måste ha fått till varandra!

Anonym sa...

Grattis moster! Jag kan rekommendera det också/Ha det gott Tussegumman

Anonym sa...

Tussegumman - tack tack, och ha det gott du också!