söndag 5 april 2009

Månadens hyresvärd..?

Förra veckan blev en vecka då jag faktiskt glömde bort att vara tacksam över att jag är frisk och allt det där... För en sekund kunde jag inte alls tänka rationellt eller logiskt utan förvandlades till en fullkomligt hysterisk varelse... Inte nog med att jag hade mens och fler finnar än en hormonstinn femtonåring, nej dessutom blossade ett gigantiskt herpes munsår upp som ett brev på posten. Det är märkligt vad ett munsår kan få en att känna sig som en pestsmitta. Man tycker att varenda människa ryggar tillbaka när de pratar med en och så snart man ler spricker det upp och bildar nya små variga sårskorpor... Underbart.

Inte nog med detta ska ni tro. Nej i slutet av veckan kunde jag dessutom konstatera att jag blir månadens hyresvärd här i kommunen. Med både löss i håret och springmask SAMTIDIGT så måste det ju innebära att jag är en väldans populär tjej...? Ni kan säkert ana vilken panik som utbröt i Arga Mammans familj. Förutom en blödande och sönderkammad hårbotten så har dock den här erfarenheten också bidragit till ett hysteriskt välstädat hem. Jag kan dessutom konstatera att det är längesedan jag och bästa maken skrattade så gott tillsammans. Det finns inget ont som inte för något gott med sig - visst är det så man säger?

3 kommentarer:

Hanna sa...

Löss har en tendens att sätta fart på städandet! De är inte så vidare söta de små rackarna.
// Hanna

RANA sa...

Hahaha, nej skrattet är inte opassade; det är fyllt av nervös, hysterisk men mycket varm "men gud vad hopplöst allt är"-empati!

Darling. Jag blöder näsblod ur ögonen medan folk blir vita i ansiktet omkring mig. Du skrev att du bräcker mig. Du har rätt.

PUSS!!!
/R

hem ljuva hem- helena sa...

Ha, ha... nä, men gu vad hemskt. (Håller med Rana om att skrattet är rätt opassande i sammanhanget, men man blir ju alldeles matt av tanken på att drabbas av allt det där-ovälkomna- samtidigt...Jag frågar mig: Är det verkligen möjligt??
Nu ska jag sluta klaga över mina finnar som bara tycks bli fler med åren trots att jag numera är 34...
Tror att det kallas stress-finnar.
Styrkekramar!!