söndag 12 augusti 2007

Frustration

Jaha. En mysig helg har passerat. Måndag igen imorgon. Går omkring och bär på en frustration som jag inte riktigt kan sätta ord på. (Det är väl dags för det månatliga psykbrytet antar jag...) Känner att jag har så mycket som jag borde ta tag i - men får ändå ingenting vettigt gjort... Andra omkring mig hinner både förverkliga sina egna och mina drömmar känns det som, och jag står liksom kvar på samma ställe och stampar... Frustrerande.

Imorgon är en ny dag. Då ska jag sopa bort varendaste lilla smula av frustration! Ska se till att bocka av lite måsten från listan som håller på att kväva mig. Ska sätta mig och skriva brev till en vän som jag inte haft kontakt med på länge. Ska krama på mina barn lite extra och se på vad jag faktiskt HAR lyckats åstadkomma med lite andra ögon än ikväll...


"Måtte du hitta de små stigar som livas upp av fågelsång
och som kantas av blommor som andra aldrig ser"

12 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen mig... framförallt frustrationen och det månatliga psykbrytet =) Roligt att du kommit igång med springet dock!! Strongt! där har du verkligen fått något vettigt gjort =)) kram

Anonym sa...

Ja, frustration... Det är så mycket som kan vara frustrerande... Kanske jag började med den biten för länge sen, runt 25-års åldern tror jag men efter att jag blev sjuk och med all den frustration som det gav så har jag nog totalt resignerat inför all frustration och lagt denna på hatthyllan... Bara att inse att mycket kan jag inte rå på och annat gör man det bästa av helt enkelt... Tycker du gör klokt i att se till det som faktiskt är riktigt bra.... Kram på dig

n o r d i n g å r d e n sa...

... vi är nog många som inte hinner med, det verkar bara som om alla hinner med allt i denna bloggvärld, men de gör de nog inte, då skulle de inte hinna med att blogga så mycket : ) Tack för rara ord om min blogg! Mari.

Anonym sa...

Jag har samma frustration när jag är hemma. Därför var det riktigt skönt att komma på jobbet...då ser man ju inte allt detta som inte blev gjort denna sommar.

Anonym sa...

Jag känner igen din frustation. Man vill så mycket så känns det som man sitter fast och inte kan förverkliga de drömmar och krav man har på sig själv! Detta är oerhört frustrerande. Nu skall jag ta hand om mig! Ta hand om dig du också och belöna dig med något som gör dig glad/Kram Tussegumman

Anonym sa...

Hoppas att dagen varit bra och med en lite mindre portion av frustration!

Nina sa...

jaaa känner igen det.

men har iallafall tryckt i mig en guldnougat och det var väl bra ?

Nygammalt sa...

Frustration är inte kul att känna, men jag är ganska säker på att de flesta av oss känner det lite nu och då. Speciellt under sommaren när man tänkt att göra så mycket men rätt som det är så är semestern slut. Det är väl bara att acceptera tyvärr...
Du får tänka tillbaka till barndomens mysiga stunder ;)
kram.

Dubbelörn sa...

Ähh behöver du psykbryt så kom en sväng förbi mig!!! Garanterat psykbryt med skratt o o sedan härlig förlösning *gapskratt*

Kramar

Arga Mamman sa...

Barbro - kommit igång och kommit igång... Vet inte om jag kan kalla det en vana ännu... hahaha!! Men bättre någon gång än ingen gång - inte sant?

Maria - kan tänka mig att sjukdom får en att relatera till sin vardag på ett lite annorlunda sätt. Synd att det är en sådan dyrköpt lärpenning... Vore bra om man kunde uppskatta det lilla varje dag...

Guldkant på Livet - jo visst är det enkelt att visa upp en "perfekt fasad" i bloggarnas värld. Men skrapar man lite där under så... Hahaha!!

Annis - så sant. Lika bra att hålla sig borta så ser man inte eländet!

Tussegumman - så sant. Man borde ta hand om sig själv lite oftare!

Arte[e]fact - hihi, jo som tur är så är det ju av övergående karaktär. Men det är lika jobbigt varje gång...

Styggalillaloppan - hahaha!!! Känner igen det där. Duktig flicka! Tänk vad lite choklad kan göra för en...

Nygammalt - ja det får man försöka göra... Men framför allt måste jag nog försöka tänka på att det är mina barns "barndom" jag skapar här och nu och jag vill verkligen inte att de ska minnas mig som en frustrerad argbigga...

Dubbelörnen - ja, jag svänger gärna förbi och delar med mig av mina bryt... Det tar ju liksom udden av dem om man kan skratta åt eländet...

Kram till er alla!!

Anonym sa...

Man behöver ju inte förverkliga allt på en och samma gång..

Arga Mamman sa...

Hannele - du är så klok! Men varför är det så att man känner som mest måsten på sig när man har det som allra mest hektiskt i sitt liv...? Tycker att alla småbarnsföräldrar omkring mig verkar ha samma "hysteri"...

Kram!