Nu har det varit mycket ett tag igen. Åtagandena på mitt andra jobb, (ni vet det där jag får lön för), tycks bara bli fler och fler trots att dygnets timmar förblir desamma... Märkligt det där med deltid. Visst är det väl så att man har valt att gå ner i tid för att hinna vara mer med sina barn? Hinna ta sitt ansvar som förälder och faktiskt försöka vara delaktig i deras uppfostran...? Ändå känns det nästan hopplöst. Jag vill ju faktiskt vara med mina barn. Inte bara klä på, klä av, skjutsa, torka, förmana och läsa gonattsaga. Givetvis är det ju också en viktig del av vardagen, men jag skulle så gärna vilja ha mer.
Tror att det är bristen på kontroll över min egen tid som skapar en sådan oerhörd frustration mellan varven... Kraven ökar både på jobbet & hemma och till slut hamnar man i ett totalt orkeslöst läge där man får mindre och mindre gjort. Man är hela tiden 5 minuter efter i tidsschemat och det känns som om man springer utan att ta sig framåt. Skulle behöva en coach som hjälpte mig att styra upp löpträningen en smula. För det är ju knappast någon som tackar mig när jag springer rakt in i väggen?
10 kommentarer:
Du har helt rätt, ingen tackar dej för att du springer in i väggen. Och vad värre är, ingen tycker ens synd om dej. Du är bara sjåpig och vek.
Jag jobbar 90% och det känns bättre än när jag jobbade mindre. Nu är det liksom okej att vara trött när man kommer hem, och när man är trött orkar man inte städa och baka och vara duktig, då får man kasta sig på soffan med barnen och kramas framför Bollibompa.
Jag menade inte att jag tycker att du är sjåpig och vek, eftersom jag själv varit där, lite vidbränd, men jag vet hur folk tänker.
Zäta - Förstår precis vad du menar! Kan ibland själv känna att jag tycker att vissa är "sjåpiga & veka"... Lätt att tänka så när man inte har en aning om vad det egentligen innebär... Ingen annan än den det berör kan ju veta vad det egentligen handlar om... Kramar till dig!
Näe, ingen tackar när man springer in i väggen och ingen tackar när man lyckas missa den heller! Men själv tackar man till höger och vänster hela tiden......kvinnans straff för sin simultankapacitet??
Oj, nu blev jag sådär genusbitter igen....
Förstår precis hur du menar!!
Man VILL ju hinna med så mycket, både jobb, barn, fritid,ja till och med tvätt och städ!! Men ibland ter sig allt omöjligt.
Ååååååååååååååååå. Just så är det. Du låter fantastisk klok mitt i allt. Hoppas du orkar följa dina egna råd. Jag gjorde inte det. Och gissa vad? Det stämmer. Ingen sa tack. *snett flin*
Massor av styrkelkramar till dig! Och trevlig helg.
/Rana
Jag vet vad du menar. Hittills har jag knappt kombinerat jobb och familj, de korta perioderna mellan mina barns födelse har jag pluggat och jobbat som timvikarie, och jag är livrädd för hur det ska bli sen. Även när man är hemma på heltid är det svårt att få till allt det där man vill göra. Mycket är ju ren logistik och så ska det hela tiden ätas och plockas undan efter maten och sen ska nån sova och så byter man blöja och sen måste man byta den igen och så går det runt. Ja, du vet! En hel dag kan gå åt till att åka till vår närmaste stad och tex handla vårskor och mat. Sen tänker man - vad har vi gjort idag egentligen?! Fast jag försöker tänka att det är just alla de där små praktiska sakerna man hela tiden gör som ju är att vara med barnen. Men jag vet vad du menar. Och NEJ! ingen kommer att tacka dig om du springer in i väggen. Så gör inte det. Kram!
Nej...ingen säger tack....tvärtom!!!! Men det tar ett tag innan man inser det...och jag är inte riktigt där... jag hoppas väl fortfarande att nån ska sätta sig på mig och säga..."Nu Annie nu räcker det...släpp taget...ha tillit...men jag kämpar på... bara för att inte misslyckas...men det tokiga är ju att det är precis det man gör...
... men jag hade uppskattat städ - och tvätthjälp.... ;/
Kram till dig ~ Annie
Jojo, s.k. deltid tenderar ofta att bli en riktig fälla. Arbetsgivare/kollegor fordrar ofta att man presterar/levererar nästan samma saker/mängd som 100%-arna. Det är ju helt galet.
Som egen företagare har jag oftast möjlighet att styra min egen tid. En kort period har jag dock hamnat i den i Sverige så standardmässiga du-lämnar-jag-hämtar-slentrianen. Det, om något, är ju också helt galet. Här finns det ju inte ens tid för den så omtalade kvalitetstiden med barnen. Här snackar vi hämta, laga mat, äta, mysa några minuter och sedan i säng. Jösses, det passar inte mig för fem öre.
Om möjligt så är det jätteviktigt att ta tag i sin egen tid, våga säga nej och göra sina egna prioriteringar. Veckan har 168 timmar. Hur många av dessa timmar är du själv chef över? Jag vill ta kommandot över min/vår tid och få så många egna "cheftimmar" som möjligt. Ett sätt för oss är att ofta tacka nej till sociala aktiviteter till förmån för tid för oss själva. Behöver inte bli så omständligt att tacka nej: "Nej tyvärr, vi har redan planerat annat den helgen".
Tips: Googla detta: Time Shifting Rechtschaffen. Jag föreläser bl.a. om detta med Time Shifting. Sakta ner, ta befälet över tiden. Låt inte tiden leda dig, bestäm själv över tiden.
Spring inte in i väggen, snälla! Då får vi ju inte läsa din härliga blogg ;)
Peter :P
Helena - Fläckvis fint - ja visst är det underligt att man går omkring och tackar o bockar och ber om ursäkt hela tiden... Det är nog en del av problematiken antar jag ...
Hem-ljuva-hem Helena - Ja visst VILL man en massa och när det inte går så skapas en stor dos frustration..
Rana - åååh vännen... visste väl att ingen jävel skulle tacka... *ler* Hoppas att du mår bra nu...?
Anna i den vita soffan - Ja nog är det frågan om en hel del logistik minsann... Minns dock att jag uppskattade att få börja om och jobba och därigenom få lite "egen" tid igen. Bara en sådan sak som att få äta lunch varje dag i lugn & ro... *ler* Det svåra är ju att balansera det liv man vill leva med familjen och det yrkesverksamma livet... verkar hopplöst om du frågar mig!
Annalunda - hihi ja vem hade inte uppskattat städ- och tvätthjälp!!! Funderar ofta på det för det skulle ju verkligen frigöra någon timme i veckan + att det skulle minska ångesten över ännu en sak som man inte hunnit med...
Peter - tack snälla för ditt inlägg! Ska genast googla "Time Shifting". Har läst Bodil Jönssons "Tio tankar om tid" som öppnade ögonen på mig en aning... Jag måste vara ärlig och säga att jag upplever nog inte att jag är min egen chef annat än på helgerna...tragiskt kan man tycka...
Kramar till er alla !
Skicka en kommentar