Kom på att jag skulle ta mig en titt på bloggen ikväll... Inte precis något jag prioriterat den sista tiden. Det finns helt plöstligt så mycket annat ute i "den verkliga världen" som tar tid och pockar på. Det har varit hektiskt på jobbet den sista tiden och på hemmafronten har vi faktiskt lyckats vara så där härligt relaxade som jag önskar att vi alltid vore. Huset ser visserligen ut som sju svåra år - men jag har inte mått speciellt illa över det. Istället för att jaga dammråttorna så har vi busat i snön med barnen. Plockat fram skidor, tefat och bobbar och haft roligt tillsammans. Jag är en sådan där konstig varelse som tycker det är toppen med vinter. Älskar att vara ute i snön med ungarna - det är liksom så lätt att roa sig.
Igår byggde alla tre en gigantisk koja mitt på köksgolvet. De lekte i timmar och hade otroligt roligt tillsammans... Stunder man zoomar in i mammahjärtat och försöker lagra för evigt... Man vill ju så gärna att det ska vara så här för alltid. Tre goa ungar som trivs i varandras sällskap. Nu är det ju dock bara halva sanningen... Lika snabbt förbyts allt i ett fullständigt kaos när lillasyter yster förstör något som de båda äldre ville bevara... Skrik, tjut och vrål sprider sig över hela huset och det lugn man nyss njöt åt känns lika avlägset som sommarkvällarna i augusti...
Mellan varven så känns det dock oerhört bra. Jag hoppas innerligt att barnen ska känna att banden som vi knyter mellan varandra nu skall finnas kvar som ett tryggt fundament inför framtiden. Allt vi gör är ju i slutändan för dem... Även då vi tjatar och förmanar... En dag kanske de förstår...
