Lägger mig raklång på sängen och bara andas. In och ut. Långa andetag. Sluter ögonen och försöker att tänka på ingenting alls. Har inte ens en gång fått av mig skorna sedan vi kom hem, utan försöker att fokusera på att sänka min egen puls. Försöker att sortera tankarna kring det viktiga kundmötet som drog ut på tiden så till den milda grad att jag glömde bort att jag hade barn att hämta på dagis. Fick rusa därifrån och kan bara tänka mig att både kunder & kollegor suckade inombords åt mitt icke så professionella agerande när jag med stirrig blick rusade ut från kontoret... Körde som en vettvilling till fritids och dagis för att hinna samla ihop min lilla skock innan fröknarna låst dörren för idag. (Intressant scenario förresten - vad hade de gjort om jag verkligen inte hade dykt upp...?)
Vidare till nästa projekt som heter "konsten att fixa middag på 10 minuter innan det är dags att skjutsa sonen och hans vänner på träningen" . I det projektet ingår ju förutom att faktiskt servera måltiden också konsten att få barnen att ÄTA den. Som tur var kom allra bästa mannen hem och räddade situationen just innan den hyperventilerande hustrun började misströsta. Med sitt sedvanliga lugn löste han uppgiften OCH skjutsade barnen. Tänk vilken tur att vi är två om uppgiften. Fruktar en total härdsmälta om jag inte hade honom vid min sida. Ska försöka tänka på det en liten stund varje dag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar