Tiden är inte evig

Ännu en dag i mitt liv går mot sitt slut. Jag har sagt det förut, men vad gör jag av alla mina dagar? Just nu rusar alla dagar, veckor och månader förbi i en jämngrå sörja känns det som. Vissa sticker ut mer än andra, men jag önskar så innerligt att jag var bättre på att ta tillvara på varje dag... Att hitta saker att skratta och gråta åt - varje dag...

Tiden är inte evig - och ändå tillåter jag mig att stressa upp mig över saker som ska "levereras" på jobbet, över människor som egentligen stjäl min energi och som jag borde välja bort i min vardag, över banala saker som att vi alltid har stökigt hemma och att mina barn inte alltid är de praktbarn jag vill att de ska vara... Ibland borde man ju bara försöka att leva livet en timme i taget - kanske skulle det kännas som om man tog tillbaka kontrollen över sin tid då? Att hitta glädjen i det lilla, att ge sig hän åt barnen och inte fokusera så förbannat på att allt ska vara på ett visst sätt...


"Nej - låt de lärde prata -
lägg dig ner
där rosor dofta och där solen ler.
Vårt liv är kort -
och endast ett är säkert:
att vissna blommor
aldrig blomma mer."

Omar Khayyam