onsdag 30 januari 2008

Sju (obekväma) sanningar...

På "Fantastiskt Kaos - Jennys" begäran:

Sju sanningar om Arga Mamman:

*Kan ha ett helvetes-kaos i mitt hem 1 timme innan gästerna anländer - sedan lyckas jag på något fantastiskt vis röja undan innan de kommer i alla fall... Det finns inget en dämpad belysning och levande ljus inte kan fixa... hahaha!

*Vill gärna vara bull-mamman och har lite svårt för att köpa fika - även om det innebär att jag står och bakar 01.00 dagen före någons födelsedag... (kan vara så att jag faktiskt svär lite också...)

*Vill även vara "snygg-mamman" och kan inte ens fara till ICA utan mascara... (fast det kanske har mer med ett taskigt självförtroende att göra?)

*Så fort jag är ensam i bilen så kör jag stereon på järnet och låtsas att jag är en super-hip hollywood-mamma... (eller så inte...)

*Vill gärna ha fint omkring mig - men lyckas sällan... Den som skrapar lite på ytan finner galet stökiga garderober och skåpar... (Kan det månne bero på mina "akut-städningar" ?) Får rena rama paniken då pedant-grannarna droppar förbi i mitt kaos. Kan liksom inte stå för mitt slarviga jag.

*Drömmer om ett hus vid havet med en stor och välplanerad trädgård - istället befinner jag mig i villakvarteret med en tomt stor som en kolonilott ungefär... (Om den då åtminstone SÅG UT som en kolonilott...)

* Vill gärna vara lite av en aktiehaj-mamma också... Lever efter mottot "friskt vågat är hälften vunnet..." Typ.


That´s all folks!

tisdag 29 januari 2008

Tankar från en tre-åring

Den febriga och kramsjuka tre-åringen tittar på sin ömma moder med stora ögon och säger "Jag hatar inte dig Mamma"... Ska man skratta eller gråta?

måndag 28 januari 2008

Cravings

Efter en natt med febersnurrig minsting är det pyjamasläge idag. Går omkring i en sådan där kimonoliknande morgonrock som jag fick på Hasseludden när vi var där med jobbet en gång. Den är ljuvlig. Alla kroppar blir till sin fördel i en sådan. *ler* Den döljer liksom de ställen som annars är rätt svåra att dölja.

Trots att jag är så oerhört missnöjd med min uppenbarelse för närvarande är det som om jag vore radiostyrd till kylskåpet och skafferiet... Jag vet inte hur många gånger jag har hunnit öppna kylskåpsdörren idag - som om jag skulle hitta något intressantare där sedan jag sist tittade efter... Mellantjejens sparade godisrem från i lördags ligger oerhört risigt till. Har gett den lystna blickar minst tio gånger redan... Men den ligger faktiskt kvar. Kan inte garantera att det funkar hela dagen - men jag ska göra mitt bästa...

måndag 21 januari 2008

Spegel, spegel...

Upptäckte något märkligt igår. Begav mig hoppfullt iväg till en av stadens träningsanläggningar för att återuppleva ett aerobicspass i sann januari-anda. Jag hade trängt ner mig i ett par gamla träningsbyxor som fram till i september faktiskt var aningen för stora och levde nog i tron att det faktiskt fortfarande var så.

Det var ända tills jag klev fram på det där högblanka trägolvet och möttes av de fullkomligt utelämnande speglarna från golv till tak... Jag lyfte blicken för att kolla in mig själv som lite i förbifarten, men blev tvungen att titta ordentligt en gång till. Det där kan väl aldrig vara jag!? Den där knubbsälen i alldeles för tighta och urtvättade byxor kan väl ändå aldrig vara jag!!? Slitet hår med en färgning på utväxt. Överarmar som antagligen skulle börja fladdra om någon gick förbi och påsar under ögonen som skulle få varenda plastikkirurg att gnugga händerna. Mycket märkligt. Det måste ha varit något fel på spegeln. Måste komma ihåg att påpeka det nästa gång jag åker dit!

lördag 19 januari 2008

Två dödsbud på en vecka...

Igår dog min farmor. 5 dagar hann hon tillbringa på det boende hon drömt om i säkert 10 år. En social person som hade mycket att berätta. Men ingen att berätta för... Hon ville så gärna komma in på ett boende så att hon kunde ha någon att dela sin vardag med. Någon att att dela sina måltider med varje dag... Det vi andra tar för givet är inte så självklart när man blir gammal... Trots att man är bräcklig och har lätt för att ramla är man "för pigg" för att få en plats på ett ålderdomshem. Alla vill faktiskt inte vara kvar i sitt hem så länge som möjligt... Vissa far så illa av ensamheten att livet ter sig som ett straff... Men då stänger samhället dörren och säger "hon måste bli i sämre skick" - och vad kan man göra? Som anhörig får man leva med det dåliga samvetet som gnager i en över att man inte har tid att vara där så ofta som man borde. Ens eget liv rusar på i 190 knyck och stundvis så känns det ju som att det enda man drömmer om är en liten dos av ensamhet... Ironiskt kan man tycka.

Nu har hon fått somna in i alla fall. Och fastän det gör ont när man tänker på livets förgänglighet så känns det bra att hon får vila nu. Hon hade ett rikt liv. Trots alla sorger som hon fick bära genom livet så var hon en kvinna som tog för sig av livet. En konstnärssjäl som tyckte om att skapa med sina händer och som verkligen har lämnat avtryck... Sov Gott Farmor. Sov Gott.

söndag 13 januari 2008

Svårlöst gåta...

Idag har varit en dag av reflektioner. Tankar kring vår existens och precis som Rydbergs tomte har jag grunnat på den stora gåtan... Kanske är det inte så mycket att grunna över? Bara att åka med på färden? Tänk den som hade svaret...



"Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!"

/Ur Viktor Rydbergs "Tomten"/

onsdag 9 januari 2008

Ett värdigt slut


Hur står det till med vår åldringsvård i Sverige egentligen? Gång efter annan läser man om gamla människor som vanvårdas på vårdhem och sjukhus runt om i landet. Hur kan det få hända? Gamla människor som får gå med frakturer i veckor utan att någon tar smärtan på allvar... Tänk vi kommer ALLA dit en dag. Då vi är helt beroende av någon annan igen. Kanske är sinnet med oss så att vi är medvetna om vad som händer. Kanske inte. Jag tycker i alla fall att ALLA borde har rätt till ett värdigt slut.

Tänk om alla som jobbar med andra människor kunde testas för "grad av empati" innan de får anställning. Att kunna sätta sig in i hur människan i den där gamla kroppen faktiskt känner det. Hur de anhöriga känner det när deras älskade mamma - om än hon är 96 år - sakta tynar bort och blir någon annan än den person de känt. Den där mamman som rest när & fjärran och besökt spännande platser - en vacker fembarnsmor med många järn i elden... Nu sitter hon där. I en bortglömd sal på lasarettet. Med en fraktur på bäckenet för att någon lämnade henne ensam när hon behövde gå på toaletten. Är det människovärdigt? Jag bara undrar.

söndag 6 januari 2008

Ett oskrivet blad

Så var det dags att vända blad igen... Adventsmyset med förväntansfulla barn och festligheterna tillsammans med släkt och vänner har passerat. Jag älskar sannerligen julen och allt som hör därtill, men visst är det skönt när det något vemodiga tolvslaget har passerat och man kan börja blicka framåt mot det nya som ännu är helt blankt och oskrivet... Det känns alltid så befriande på något sätt.

Att få blicka tillbaka på året som gått och minnas höjdpunkterna känns viktigt för att kunna intala sig om att det faktiskt hände något annat än treårstrotsen i mars och sexårstrotsen i september... Visst gjorde vi väl någonting annat än tvättade barnkläder och sorterade leksaker...? Och tänk att det gjorde vi faktiskt. Massor med trevliga minnen har skapats och jag hoppas att 2008 ska kunna bidra med minst lika mycket till minnesbanken. Förväntningarna är stora och det är upp till mig själv att infria dem!